1. En Psalmvisa Assaphs.
2. Gud, tig dock icke så, och var dock icke så stilla; Gud, lid det dock icke så.
3. Ty si, dine fiender rasa, och de som dig hata, sätta upp hufvudet.
4. De hafva listig anslag emot ditt folk, och rådslå emot dina fördolda.
5. Kommer, säga de, låter oss utrota dem, så att de intet folk äro; att på Israels namn icke skall mer tänkt varda.
6. Ty de hafva förenat sig med hvarannan, och ett förbund emot dig gjort:
7. De Edomeers hyddor, och de Ismaeliters, de Moabiters, och Hagariters,
8. De Gebaliters, Ammoniters, och Amalekiters, de Philisteers, samt med dem i Tyro.
9. Assur hafver ock gifvit sig till dem, och hjelpa Lots barnom. Sela.
10. Gör dem såsom de Midianiter, såsom Sisera, såsom Jabin vid den bäcken Kison;
11. Hvilke förderfvade vordo vid Endor, och vordo till träck på jordene.
12. Gör deras Förstar såsom Oreb och Seeb; alle deras öfverstar, såsom Seba och Zalmunna;
13. De der säga: Vi vilje intaga Guds hus.
14. Min Gud, gör dem såsom en hvärfvel, och såsom strå för väder,
15. Såsom en eld, den skog förbränner, och såsom en låga, den berg upptänder.
16. Alltså förfölj dem med ditt väder, och förskräck dem med ditt oväder.
17. Gör deras ansigten fulla med blygd, att de efter ditt Namn. Herre, söka måste;
18. Skämme sig, och förskräckes alltid ju mer och mer, och till skam komme, och förgås. Så skola de förnimma, att du med ditt Namn heter Herre allena, och den Högste i allo verldene.