Kapitel

  1. 1
  2. 2
  3. 3
  4. 4
  5. 5
  6. 6
  7. 7
  8. 8
  9. 9
  10. 10
  11. 11
  12. 12
  13. 13
  14. 14
  15. 15
  16. 16
  17. 17
  18. 18
  19. 19
  20. 20
  21. 21
  22. 22
  23. 23
  24. 24
  25. 25
  26. 26
  27. 27
  28. 28
  29. 29
  30. 30
  31. 31
  32. 32
  33. 33
  34. 34
  35. 35
  36. 36
  37. 37
  38. 38
  39. 39
  40. 40
  41. 41
  42. 42
  43. 43
  44. 44
  45. 45
  46. 46
  47. 47
  48. 48
  49. 49
  50. 50
  51. 51
  52. 52
  53. 53
  54. 54
  55. 55
  56. 56
  57. 57
  58. 58
  59. 59
  60. 60
  61. 61
  62. 62
  63. 63
  64. 64
  65. 65
  66. 66
  67. 67
  68. 68
  69. 69
  70. 70
  71. 71
  72. 72
  73. 73
  74. 74
  75. 75
  76. 76
  77. 77
  78. 78
  79. 79
  80. 80
  81. 81
  82. 82
  83. 83
  84. 84
  85. 85
  86. 86
  87. 87
  88. 88
  89. 89
  90. 90
  91. 91
  92. 92
  93. 93
  94. 94
  95. 95
  96. 96
  97. 97
  98. 98
  99. 99
  100. 100
  101. 101
  102. 102
  103. 103
  104. 104
  105. 105
  106. 106
  107. 107
  108. 108
  109. 109
  110. 110
  111. 111
  112. 112
  113. 113
  114. 114
  115. 115
  116. 116
  117. 117
  118. 118
  119. 119
  120. 120
  121. 121
  122. 122
  123. 123
  124. 124
  125. 125
  126. 126
  127. 127
  128. 128
  129. 129
  130. 130
  131. 131
  132. 132
  133. 133
  134. 134
  135. 135
  136. 136
  137. 137
  138. 138
  139. 139
  140. 140
  141. 141
  142. 142
  143. 143
  144. 144
  145. 145
  146. 146
  147. 147
  148. 148
  149. 149
  150. 150

Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 147 Karl XII 1873 (SK73)

1. Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.

2. Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.

3. Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.

4. Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.

5. Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.

6. Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.

7. Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;

8. Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;

9. Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.

10. Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.

11. Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.

12. Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.

13. Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.

14. Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.

15. Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.

16. Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.

17. Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?

18. Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.

19. Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.

20. Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.