Kapitel

  1. 1
  2. 2
  3. 3
  4. 4
  5. 5
  6. 6
  7. 7
  8. 8
  9. 9
  10. 10
  11. 11
  12. 12
  13. 13
  14. 14
  15. 15
  16. 16
  17. 17
  18. 18
  19. 19
  20. 20
  21. 21
  22. 22
  23. 23
  24. 24
  25. 25
  26. 26
  27. 27
  28. 28
  29. 29
  30. 30
  31. 31
  32. 32
  33. 33
  34. 34
  35. 35
  36. 36
  37. 37
  38. 38
  39. 39
  40. 40
  41. 41
  42. 42
  43. 43
  44. 44
  45. 45
  46. 46
  47. 47
  48. 48
  49. 49
  50. 50
  51. 51
  52. 52
  53. 53
  54. 54
  55. 55
  56. 56
  57. 57
  58. 58
  59. 59
  60. 60
  61. 61
  62. 62
  63. 63
  64. 64
  65. 65
  66. 66
  67. 67
  68. 68
  69. 69
  70. 70
  71. 71
  72. 72
  73. 73
  74. 74
  75. 75
  76. 76
  77. 77
  78. 78
  79. 79
  80. 80
  81. 81
  82. 82
  83. 83
  84. 84
  85. 85
  86. 86
  87. 87
  88. 88
  89. 89
  90. 90
  91. 91
  92. 92
  93. 93
  94. 94
  95. 95
  96. 96
  97. 97
  98. 98
  99. 99
  100. 100
  101. 101
  102. 102
  103. 103
  104. 104
  105. 105
  106. 106
  107. 107
  108. 108
  109. 109
  110. 110
  111. 111
  112. 112
  113. 113
  114. 114
  115. 115
  116. 116
  117. 117
  118. 118
  119. 119
  120. 120
  121. 121
  122. 122
  123. 123
  124. 124
  125. 125
  126. 126
  127. 127
  128. 128
  129. 129
  130. 130
  131. 131
  132. 132
  133. 133
  134. 134
  135. 135
  136. 136
  137. 137
  138. 138
  139. 139
  140. 140
  141. 141
  142. 142
  143. 143
  144. 144
  145. 145
  146. 146
  147. 147
  148. 148
  149. 149
  150. 150

Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 116 Karl XII 1873 (SK73)

1. Det är mig ljuft, att Herren hörer mina röst och mina bön;

2. Att han böjer sina öron till mig; derföre vill jag åkalla honom i mina lifsdagar.

3. Dödsens snaror hade omfattat mig, och helvetes ångest hade råkat uppå mig; jag kom i jämmer och nöd.

4. Men jag åkallade Herrans Namn: O! Herre, fräls mina själ.

5. Herren är nådelig och rättfärdig, och vår Gud är barmhertig.

6. Herren bevarar de enfaldiga; när jag nederligger så hjelper han mig.

7. Var nu åter tillfrids, min själ; ty Herren gör dig godt.

8. Ty du hafver uttagit mina själ utu dödenom, mina ögon ifrå tårar, min fot ifrå fall.

9. Jag vill vandra för Herranom uti de lefvandes lande.

10. Jag tror, derföre talar jag; men jag varder svårliga plågad.

11. Jag sade i min häpenhet: Alla menniskor äro lögnaktige.

12. Huru skall jag vedergälla Herranom alla hans välgerningar, som han mig gör?

13. Jag vill taga den helsosamma kalken, och predika Herrans Namn.

14. Jag vill betala mina löften Herranom, för allt folk.

15. Hans helgons död är dyr hållen för Herranom.

16. O! Herre, jag är din tjenare; jag är din tjenare, dine tjenarinnos son; du hafver sönderslitit mina band.

17. Dig vill jag offra tacksägelse, och predika Herrans Namn.

18. Jag vill betala mina löften Herranom, för allt hans folk;

19. Uti gårdarna åt Herrans hus, uti dig, Jerusalem. Halleluja.