1. En Psalm Davids. Lofvad vare Herren, min tröst, den mina händer lärer strida, och mina finger örliga;
2. Min barmhertighet och min borg, mitt beskärm och min hjelpare, min sköld, på den jag tröster; den mitt folk under mig tvingar;
3. Herre, hvad är menniskan, att du så låter dig vårda om henne; och menniskones son, att du så aktar uppå honom?
4. Är dock menniskan lika som intet. Hennes tid går bort såsom en skugge.
5. Herre, böj din himmel, och stig härned; tag uppå bergen, att de ryka.
6. Låt ljunga, och förströ dem; skjut dina skott, och förskräck dem.
7. Sänd dina hand af höjdene, och förlossa mig, och fräls mig ifrå stor vatten, ifrå de främmande barnas händer;
8. Hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska.
9. Gud, jag vill sjunga dig en ny viso; jag vill spela dig på psaltare af tio stränger;
10. Du, som gifver Konungomen seger, och förlöser din tjenare David ifrå dens ondas mordsvärd.
11. Förlös mig ock, och hjelp mig ifrå de främmande barnas hand; hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska;
12. Att våre söner måga uppväxa i deras ungdom, såsom plantor; och våra döttrar, såsom beprydde svalar, såsom palats;
13. Och våra visthus fulle vara, de der spisning utgifva kunna, den ena efter den andra; att våra får måga bära tusend och hundrade tusend, i våra afvelsgårdar;
14. Att våre oxar måga mycket arbete göra; att ingen skade, ingen olycka eller klagan på våra gator är.
15. Saligt är det folk, hvilko alltså går; men saligt är det folk, hvilkets Gud Herren är.