Kapitel

  1. 1
  2. 2
  3. 3
  4. 4
  5. 5
  6. 6
  7. 7
  8. 8
  9. 9
  10. 10
  11. 11
  12. 12
  13. 13
  14. 14
  15. 15
  16. 16
  17. 17
  18. 18
  19. 19
  20. 20
  21. 21
  22. 22
  23. 23
  24. 24
  25. 25
  26. 26
  27. 27
  28. 28
  29. 29
  30. 30
  31. 31
  32. 32
  33. 33
  34. 34
  35. 35
  36. 36
  37. 37
  38. 38
  39. 39
  40. 40
  41. 41
  42. 42
  43. 43
  44. 44
  45. 45
  46. 46
  47. 47
  48. 48
  49. 49
  50. 50
  51. 51
  52. 52
  53. 53
  54. 54
  55. 55
  56. 56
  57. 57
  58. 58
  59. 59
  60. 60
  61. 61
  62. 62
  63. 63
  64. 64
  65. 65
  66. 66
  67. 67
  68. 68
  69. 69
  70. 70
  71. 71
  72. 72
  73. 73
  74. 74
  75. 75
  76. 76
  77. 77
  78. 78
  79. 79
  80. 80
  81. 81
  82. 82
  83. 83
  84. 84
  85. 85
  86. 86
  87. 87
  88. 88
  89. 89
  90. 90
  91. 91
  92. 92
  93. 93
  94. 94
  95. 95
  96. 96
  97. 97
  98. 98
  99. 99
  100. 100
  101. 101
  102. 102
  103. 103
  104. 104
  105. 105
  106. 106
  107. 107
  108. 108
  109. 109
  110. 110
  111. 111
  112. 112
  113. 113
  114. 114
  115. 115
  116. 116
  117. 117
  118. 118
  119. 119
  120. 120
  121. 121
  122. 122
  123. 123
  124. 124
  125. 125
  126. 126
  127. 127
  128. 128
  129. 129
  130. 130
  131. 131
  132. 132
  133. 133
  134. 134
  135. 135
  136. 136
  137. 137
  138. 138
  139. 139
  140. 140
  141. 141
  142. 142
  143. 143
  144. 144
  145. 145
  146. 146
  147. 147
  148. 148
  149. 149
  150. 150

Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 21 Karl XII 1873 (SK73)

1. En Psalm Davids, till att föresjunga.

2. Herre, Konungen fröjdar sig i dine kraft; och huru ganska glad är han af dine hjelp!

3. Du gifver honom hans hjertas önskan, och förvägrar intet hvad hans mun beder. Sela.

4. Ty du öfverskuddar honom med god välsignelse; du sätter ena gyldene krono uppå hans hufvud.

5. Han beder dig om lif; så gifver du honom ett långt lif, alltid och evinnerliga.

6. Han hafver stora äro af dine hjelp; du lägger lof och prydelse uppå honom.

7. Ty du sätter honom till en välsignelse evinnerliga; du fröjdar honom med dins anletes fröjd.

8. Ty Konungen hoppas uppå Herran, och skall igenom dens Högstas godhet fast blifva.

9. Din hand skall finna alla dina fiendar; din högra hand skall finna dem som dig hata.

10. Du skall göra dem såsom en glödande ugn, när du dertill ser; Herren skall uppsluka dem i sine vrede; elden skall uppfräta dem.

11. Deras frukt skall du förgöra utaf jordene, och deras säd ifrå menniskors barn.

12. Ty de tänkte att göra dig ondt, och togo de råd före, som de icke fullborda kunde.

13. Ty du skall göra dem till skuldror; med dina strängar skall du emot deras anlete skjuta. Herre, upphöj dig i dine kraft; så vilje vi sjunga och lofva dina magt.