1. Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath.
2. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.
3. Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.
4. När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.
5. Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?
6. Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.
7. De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.
8. Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet (säga de). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.
9. Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.
10. Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.
11. Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.
12. Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?
13. Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill. Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.