Kapitel

  1. 1
  2. 2
  3. 3
  4. 4
  5. 5
  6. 6
  7. 7
  8. 8
  9. 9
  10. 10
  11. 11
  12. 12
  13. 13
  14. 14
  15. 15
  16. 16
  17. 17
  18. 18
  19. 19
  20. 20
  21. 21
  22. 22
  23. 23
  24. 24
  25. 25
  26. 26
  27. 27
  28. 28
  29. 29
  30. 30
  31. 31
  32. 32
  33. 33
  34. 34
  35. 35
  36. 36
  37. 37
  38. 38
  39. 39
  40. 40
  41. 41
  42. 42
  43. 43
  44. 44
  45. 45
  46. 46
  47. 47
  48. 48
  49. 49
  50. 50
  51. 51
  52. 52
  53. 53
  54. 54
  55. 55
  56. 56
  57. 57
  58. 58
  59. 59
  60. 60
  61. 61
  62. 62
  63. 63
  64. 64
  65. 65
  66. 66
  67. 67
  68. 68
  69. 69
  70. 70
  71. 71
  72. 72
  73. 73
  74. 74
  75. 75
  76. 76
  77. 77
  78. 78
  79. 79
  80. 80
  81. 81
  82. 82
  83. 83
  84. 84
  85. 85
  86. 86
  87. 87
  88. 88
  89. 89
  90. 90
  91. 91
  92. 92
  93. 93
  94. 94
  95. 95
  96. 96
  97. 97
  98. 98
  99. 99
  100. 100
  101. 101
  102. 102
  103. 103
  104. 104
  105. 105
  106. 106
  107. 107
  108. 108
  109. 109
  110. 110
  111. 111
  112. 112
  113. 113
  114. 114
  115. 115
  116. 116
  117. 117
  118. 118
  119. 119
  120. 120
  121. 121
  122. 122
  123. 123
  124. 124
  125. 125
  126. 126
  127. 127
  128. 128
  129. 129
  130. 130
  131. 131
  132. 132
  133. 133
  134. 134
  135. 135
  136. 136
  137. 137
  138. 138
  139. 139
  140. 140
  141. 141
  142. 142
  143. 143
  144. 144
  145. 145
  146. 146
  147. 147
  148. 148
  149. 149
  150. 150

Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 51 Karl XII 1873 (SK73)

1. En Psalm Davids, till att föresjunga;

2. Då den Propheten Nathan till honom kom, när han till BathSeba ingången var.

3. Gud, var mig nådelig, efter dina godhet, och afplana mina synd, efter dina stora barmhertighet.

4. Två mig väl af mine missgerning, och rensa mig ifrå mine synd.

5. Förty jag känner mina missgerning, och min synd är alltid för mig.

6. Mot dig allena hafver jag syndat, och illa gjort för dig; på det du må rätt blifva i din ord, och icke straffad blifva, då du dömd varder.

7. Si, jag är af syndelig säd född, och min moder hafver mig i synd aflat.

8. Si, du hafver lust till sanningen, den i det fördolda ligger; du låter mig veta den hemliga visheten.

9. Skära mig med isop, att jag må ren varda; två mig, att jag må snöhvit varda.

10. Låt mig höra glädje och fröjd, att de ben, som du förkrossat hafver, måga fröjda sig.

11. Vänd bort ditt ansigte ifrå mina synder, och afplana alla mina missgerningar.

12. Skapa i mig, Gud, ett rent hjerta, och gif i mig en ny viss anda.

13. Förkasta mig icke ifrå ditt ansigte, och tag icke din Helga Anda ifrå mig.

14. Tröst mig igen med dine hjelp, och den frimodige anden uppehålle mig.

15. Ty jag vill lära öfverträdarena dina vägar, att syndarena måga vända sig till dig.

16. Fräls mig ifrå blodskulder, Gud, som min Gud och Frälsare är; att min tunga må lofva dina rättfärdighet.

17. Herre, upplåt mina läppar, att min mun må förkunna din pris.

18. Ty du hafver icke lust till offer, eljest ville jag väl gifva dig det; och bränneoffer behaga dig intet.

19. De offer, som Gudi behaga, äro en bedröfvad ande. Ett bedröfvadt och förkrossadt hjerta varder du, Gud, icke föraktandes. Gör väl vid Zion, efter dina nåde; uppbygg murarna i Jerusalem. Då skola dig behaga rättfärdighetenes offer, bränneoffer och heloffer; då skall man oxar uppå ditt altare offra.