Kapitel

  1. 1
  2. 2
  3. 3
  4. 4
  5. 5
  6. 6
  7. 7
  8. 8
  9. 9
  10. 10
  11. 11
  12. 12
  13. 13
  14. 14
  15. 15
  16. 16
  17. 17
  18. 18
  19. 19
  20. 20
  21. 21
  22. 22
  23. 23
  24. 24
  25. 25
  26. 26
  27. 27
  28. 28
  29. 29
  30. 30
  31. 31
  32. 32
  33. 33
  34. 34
  35. 35
  36. 36
  37. 37
  38. 38
  39. 39
  40. 40
  41. 41
  42. 42
  43. 43
  44. 44
  45. 45
  46. 46
  47. 47
  48. 48
  49. 49
  50. 50
  51. 51
  52. 52
  53. 53
  54. 54
  55. 55
  56. 56
  57. 57
  58. 58
  59. 59
  60. 60
  61. 61
  62. 62
  63. 63
  64. 64
  65. 65
  66. 66
  67. 67
  68. 68
  69. 69
  70. 70
  71. 71
  72. 72
  73. 73
  74. 74
  75. 75
  76. 76
  77. 77
  78. 78
  79. 79
  80. 80
  81. 81
  82. 82
  83. 83
  84. 84
  85. 85
  86. 86
  87. 87
  88. 88
  89. 89
  90. 90
  91. 91
  92. 92
  93. 93
  94. 94
  95. 95
  96. 96
  97. 97
  98. 98
  99. 99
  100. 100
  101. 101
  102. 102
  103. 103
  104. 104
  105. 105
  106. 106
  107. 107
  108. 108
  109. 109
  110. 110
  111. 111
  112. 112
  113. 113
  114. 114
  115. 115
  116. 116
  117. 117
  118. 118
  119. 119
  120. 120
  121. 121
  122. 122
  123. 123
  124. 124
  125. 125
  126. 126
  127. 127
  128. 128
  129. 129
  130. 130
  131. 131
  132. 132
  133. 133
  134. 134
  135. 135
  136. 136
  137. 137
  138. 138
  139. 139
  140. 140
  141. 141
  142. 142
  143. 143
  144. 144
  145. 145
  146. 146
  147. 147
  148. 148
  149. 149
  150. 150

Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 81 Karl XII 1873 (SK73)

1. På Gittith, till att föresjunga, Assaphs.

2. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.

3. Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.

4. Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.

5. Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.

6. Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;

7. Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.

8. Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. Sela.

9. Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;

10. Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.

11. Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.

12. Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.

13. Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.

14. Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,

15. Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.

16. Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara, Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.