Kapitel

  1. 1
  2. 2
  3. 3
  4. 4
  5. 5
  6. 6
  7. 7
  8. 8
  9. 9
  10. 10
  11. 11
  12. 12
  13. 13
  14. 14
  15. 15
  16. 16
  17. 17
  18. 18
  19. 19
  20. 20
  21. 21
  22. 22
  23. 23
  24. 24
  25. 25
  26. 26
  27. 27
  28. 28
  29. 29
  30. 30
  31. 31
  32. 32
  33. 33
  34. 34
  35. 35
  36. 36
  37. 37
  38. 38
  39. 39
  40. 40
  41. 41
  42. 42
  43. 43
  44. 44
  45. 45
  46. 46
  47. 47
  48. 48
  49. 49
  50. 50
  51. 51
  52. 52
  53. 53
  54. 54
  55. 55
  56. 56
  57. 57
  58. 58
  59. 59
  60. 60
  61. 61
  62. 62
  63. 63
  64. 64
  65. 65
  66. 66
  67. 67
  68. 68
  69. 69
  70. 70
  71. 71
  72. 72
  73. 73
  74. 74
  75. 75
  76. 76
  77. 77
  78. 78
  79. 79
  80. 80
  81. 81
  82. 82
  83. 83
  84. 84
  85. 85
  86. 86
  87. 87
  88. 88
  89. 89
  90. 90
  91. 91
  92. 92
  93. 93
  94. 94
  95. 95
  96. 96
  97. 97
  98. 98
  99. 99
  100. 100
  101. 101
  102. 102
  103. 103
  104. 104
  105. 105
  106. 106
  107. 107
  108. 108
  109. 109
  110. 110
  111. 111
  112. 112
  113. 113
  114. 114
  115. 115
  116. 116
  117. 117
  118. 118
  119. 119
  120. 120
  121. 121
  122. 122
  123. 123
  124. 124
  125. 125
  126. 126
  127. 127
  128. 128
  129. 129
  130. 130
  131. 131
  132. 132
  133. 133
  134. 134
  135. 135
  136. 136
  137. 137
  138. 138
  139. 139
  140. 140
  141. 141
  142. 142
  143. 143
  144. 144
  145. 145
  146. 146
  147. 147
  148. 148
  149. 149
  150. 150

Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 118 Karl XII 1873 (SK73)

1. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar evinnerliga.

2. Nu säge Israel: Hans godhet varar evinnerliga.

3. Nu säge Aarons hus: Hans godhet varar evinnerliga.

4. Nu säge de som Herran frukta: Hans godhet varar evinnerliga.

5. Uti ångest åkallade jag Herran; och Herren bönhörde mig, och tröste mig.

6. Herren är med mig, derföre fruktar jag mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

7. Herren är med mig, till att hjelpa mig; och jag vill lust se på mina fiendar.

8. Det är godt att förtrösta på Herran, och icke förlåta sig på menniskor.

9. Det är godt att förtrösta uppå Herran, och icke förlåta sig på Förstar.

10. Alle Hedningar belägga mig; men i Herrans Namn vill jag förgöra dem.

11. De kringhvärfva mig på alla sidor; men i Herrans Namn vill jag nederlägga dem.

12. De omlägga mig såsom bi, de släcka såsom eld i törne; men i Herrans Namn vill jag förgöra dem.

13. Man stöter mig, att jag falla skall; men Herren hjelper mig.

14. Herren är min magt, och min psalm; och är min salighet.

15. Man sjunger med glädje om seger uti de rättfärdigas hyddom; Herrans högra hand behåller segren.

16. Herrans högra hand är upphöjd; Herrans högra hand behåller segren.

17. Jag skall icke dö, utan lefva, och förkunna Herrans gerningar.

18. Herren näpser mig väl; men han gifver mig icke dödenom.

19. Upplåter mig rättfärdighetenes portar, att jag må der ingå, och tacka Herranom.

20. Det är Herrans port, de rättfärdige skola der ingå.

21. Jag tackar dig, att du näpste mig, och halp mig.

22. Den stenen, som byggningsmännerna förkastade, är till en hörnsten vorden.

23. Det är skedt af Herranom, och är ett under för vår ögon.

24. Detta är den dagen, den Herren gör; låt oss på honom fröjdas och glädjas.

25. O! Herre, hjelp; o! Herre, låt väl gå.

26. Lofvad vare den som kommer i Herrans Namn; vi välsigne eder, som af Herrans hus ären.

27. Herren är Gud, den oss upplyser; pryder högtidena med löf, allt intill hornen på altaret.

28. Du äst min Gud, och jag tackar dig; min Gud, jag vill prisa dig.

29. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar evinnerliga.