1. En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.
2. Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;
3. Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;
4. Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;
5. Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.
6. Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.
7. Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.
8. Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.
9. Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.
10. Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.
11. Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.
12. Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.
13. Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.
14. Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.
15. En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.
16. När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.
17. Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,
18. När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.
19. Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.
20. Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.
21. Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.
22. Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.