1. En Psalmvisa, Korah barnas.
2. Stor är Herren, och högt berömd, uti vår Guds stad, på hans helga berg.
3. Det berget Zion är såsom en skön telning, på hvilko hela landet tröster; på den sidone norrut ligger den stora Konungens stad.
4. Gud är känd i hans palats, att han beskärmaren är.
5. Ty si, Konungar äro församlade, och med hvarannan framdragne.
6. De hafva förundrat sig, då de detta sågo; vordo häpne och omstörta.
7. Bäfvande är dem der påkommet, ångest såsom ene födande qvinno.
8. Du sönderbråkar skeppen i hafvet, igenom östanväder.
9. Såsom vi hört hafve, så se vi det på Herrans Zebaoths stad, vår Guds stad. Gud håller honom vid magt evinnerliga. Sela.
10. Gud, vi förbide dina godhet i ditt tempel.
11. Gud, såsom ditt Namn, så är ock ditt lof, allt intill verldenes ändar; din högra hand är full med rättfärdighet.
12. Berget Zion fröjde sig, och Juda döttrar vare glada, för dina rätters skull.
13. Går omkring Zion och beskåder det; täljer dess torn;
14. Gifver granna akt uppå dess murar, och upphöjer dess palats; på det man derom må förkunna för efterkommanderna. Ty denne Guden är vår Gud, alltid och evinnerliga; han förer oss såsom ungdomen.