Kapitel

  1. 1
  2. 2
  3. 3
  4. 4
  5. 5
  6. 6
  7. 7
  8. 8
  9. 9
  10. 10
  11. 11
  12. 12
  13. 13
  14. 14
  15. 15
  16. 16
  17. 17
  18. 18
  19. 19
  20. 20
  21. 21
  22. 22
  23. 23
  24. 24
  25. 25
  26. 26
  27. 27
  28. 28
  29. 29
  30. 30
  31. 31
  32. 32
  33. 33
  34. 34
  35. 35
  36. 36
  37. 37
  38. 38
  39. 39
  40. 40
  41. 41
  42. 42
  43. 43
  44. 44
  45. 45
  46. 46
  47. 47
  48. 48
  49. 49
  50. 50
  51. 51
  52. 52
  53. 53
  54. 54
  55. 55
  56. 56
  57. 57
  58. 58
  59. 59
  60. 60
  61. 61
  62. 62
  63. 63
  64. 64
  65. 65
  66. 66
  67. 67
  68. 68
  69. 69
  70. 70
  71. 71
  72. 72
  73. 73
  74. 74
  75. 75
  76. 76
  77. 77
  78. 78
  79. 79
  80. 80
  81. 81
  82. 82
  83. 83
  84. 84
  85. 85
  86. 86
  87. 87
  88. 88
  89. 89
  90. 90
  91. 91
  92. 92
  93. 93
  94. 94
  95. 95
  96. 96
  97. 97
  98. 98
  99. 99
  100. 100
  101. 101
  102. 102
  103. 103
  104. 104
  105. 105
  106. 106
  107. 107
  108. 108
  109. 109
  110. 110
  111. 111
  112. 112
  113. 113
  114. 114
  115. 115
  116. 116
  117. 117
  118. 118
  119. 119
  120. 120
  121. 121
  122. 122
  123. 123
  124. 124
  125. 125
  126. 126
  127. 127
  128. 128
  129. 129
  130. 130
  131. 131
  132. 132
  133. 133
  134. 134
  135. 135
  136. 136
  137. 137
  138. 138
  139. 139
  140. 140
  141. 141
  142. 142
  143. 143
  144. 144
  145. 145
  146. 146
  147. 147
  148. 148
  149. 149
  150. 150

Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 80 Karl XII 1873 (SK73)

1. En Psalm Assaphs, om gyldene rosena, till att föresjunga.

2. Hör, Israels Herde, du som leder Joseph såsom får; bete dig, du som sitter på Cherubim.

3. Uppväck dina magt, du som för Ephraim, BenJamin och Manasse äst, och kom oss till hjelp.

4. Gud, tröst oss, och låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.

5. Herre Gud Zebaoth, huru länge vill du vred vara öfver dins folks bön?

6. Du spisar dem med tårars bröd, och skänker dem ett stort mått, fullt med tårar.

7. Du lätst alla våra grannar banna oss, och våra fiendar bespotta oss.

8. Gud Zebaoth, tröst oss; låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.

9. Du hafver hemtat ditt vinträ utur Egypten, och hafver fördrifvit Hedningarna, och planterat det.

10. Du hafver röjt vägen för thy, och låtit det väl rota sig, så att det hafver uppfyllt landet.

11. Bergen äro med dess skugga öfvertäckte, och med dess qvistar Guds cedreträ.

12. Du hafver utsträckt dess qvistar intill hafvet, och dess telningar allt intill älfvena.

13. Hvi hafver du så sönderbrutit dess gård, att deraf rifver allt det som der framom går?

14. De vildsvin hafva uppgräfvit det, och de vilddjur hafva afbitit det.

15. Gud Zebaoth, vänd dig dock; skåda neder af himmelen, och se härtill, och besök detta vinträt;

16. Och håll det vid magt, som din högra hand planterat hafver, och det du dig stadeliga utvalt hafver.

17. Se dertill, och straffat; att på det brännande och rifvande må en ände varda.

18. Din hand beskydde dins högra hands folk, och de menniskor, som du dig stadeliga utvalt hafver;

19. Så vilje vi intet ifrå dig vika. Låt oss lefva, så vilje vi åkalla ditt Namn. Herre Gud Zebaoth, tröst oss. Låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.