Kapitel

  1. 1
  2. 2
  3. 3
  4. 4
  5. 5
  6. 6
  7. 7
  8. 8
  9. 9
  10. 10
  11. 11
  12. 12
  13. 13
  14. 14
  15. 15
  16. 16
  17. 17
  18. 18
  19. 19
  20. 20
  21. 21
  22. 22
  23. 23
  24. 24
  25. 25
  26. 26
  27. 27
  28. 28
  29. 29
  30. 30
  31. 31
  32. 32
  33. 33
  34. 34
  35. 35
  36. 36
  37. 37
  38. 38
  39. 39
  40. 40
  41. 41
  42. 42
  43. 43
  44. 44
  45. 45
  46. 46
  47. 47
  48. 48
  49. 49
  50. 50
  51. 51
  52. 52
  53. 53
  54. 54
  55. 55
  56. 56
  57. 57
  58. 58
  59. 59
  60. 60
  61. 61
  62. 62
  63. 63
  64. 64
  65. 65
  66. 66
  67. 67
  68. 68
  69. 69
  70. 70
  71. 71
  72. 72
  73. 73
  74. 74
  75. 75
  76. 76
  77. 77
  78. 78
  79. 79
  80. 80
  81. 81
  82. 82
  83. 83
  84. 84
  85. 85
  86. 86
  87. 87
  88. 88
  89. 89
  90. 90
  91. 91
  92. 92
  93. 93
  94. 94
  95. 95
  96. 96
  97. 97
  98. 98
  99. 99
  100. 100
  101. 101
  102. 102
  103. 103
  104. 104
  105. 105
  106. 106
  107. 107
  108. 108
  109. 109
  110. 110
  111. 111
  112. 112
  113. 113
  114. 114
  115. 115
  116. 116
  117. 117
  118. 118
  119. 119
  120. 120
  121. 121
  122. 122
  123. 123
  124. 124
  125. 125
  126. 126
  127. 127
  128. 128
  129. 129
  130. 130
  131. 131
  132. 132
  133. 133
  134. 134
  135. 135
  136. 136
  137. 137
  138. 138
  139. 139
  140. 140
  141. 141
  142. 142
  143. 143
  144. 144
  145. 145
  146. 146
  147. 147
  148. 148
  149. 149
  150. 150

Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 81 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Högtidsglädje och olydnad

1. För sångmästaren, till Gittít, av Asaf.

2. Höj glädjerop till Gud, vår starkhet,höj jubel till Jakobs Gud!

3. Stäm upp lovsång och låt pukor ljuda,ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

4. Blås i hornet vid nymåneoch vid fullmåne på vår högtidsdag.

5. Ty detta är en stadga för Israel,en befallning från Jakobs Gud.

6. Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef,när han drog ut mot Egyptens land. Jag hörde en röst som jag inte kände:

7. "Jag lyfte bördan från hans skuldra,hans händer blev fria från lastkorgen.

8. I nöden ropade du, och jag räddade dig,jag svarade dig, höljd i åska,jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.

9. Hör, mitt folk, och låt mig varna dig,Israel, om du ändå ville höra mig!

10. Hos dig får inte finnas någon annan gud,du skall inte tillbe någon främmande gud.

11. Jag är Herren, din Gud,som har fört dig upp ur Egyptens land.Öppna din mun helt så att jag får fylla den.

12. Men mitt folk hörde inte min röst,Israel lydde mig inte.

13. Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet,de fick vandra efter sina egna planer.

14. Om mitt folk ändå ville höra migoch om Israel ville vandra på mina vägar!

15. Då skulle jag snart kuva deras fiender,vända min hand mot deras ovänner.

16. De som hatar Herrenskulle krypa för honom,och deras tid skulle vara för evigt.

17. Han skulle ge folket bästa vete att äta,ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."