Kapitel

  1. 1
  2. 2
  3. 3
  4. 4
  5. 5
  6. 6
  7. 7
  8. 8
  9. 9
  10. 10
  11. 11
  12. 12
  13. 13
  14. 14
  15. 15
  16. 16
  17. 17
  18. 18
  19. 19
  20. 20
  21. 21
  22. 22
  23. 23
  24. 24
  25. 25
  26. 26
  27. 27
  28. 28
  29. 29
  30. 30
  31. 31
  32. 32
  33. 33
  34. 34
  35. 35
  36. 36
  37. 37
  38. 38
  39. 39
  40. 40
  41. 41
  42. 42
  43. 43
  44. 44
  45. 45
  46. 46
  47. 47
  48. 48
  49. 49
  50. 50
  51. 51
  52. 52
  53. 53
  54. 54
  55. 55
  56. 56
  57. 57
  58. 58
  59. 59
  60. 60
  61. 61
  62. 62
  63. 63
  64. 64
  65. 65
  66. 66
  67. 67
  68. 68
  69. 69
  70. 70
  71. 71
  72. 72
  73. 73
  74. 74
  75. 75
  76. 76
  77. 77
  78. 78
  79. 79
  80. 80
  81. 81
  82. 82
  83. 83
  84. 84
  85. 85
  86. 86
  87. 87
  88. 88
  89. 89
  90. 90
  91. 91
  92. 92
  93. 93
  94. 94
  95. 95
  96. 96
  97. 97
  98. 98
  99. 99
  100. 100
  101. 101
  102. 102
  103. 103
  104. 104
  105. 105
  106. 106
  107. 107
  108. 108
  109. 109
  110. 110
  111. 111
  112. 112
  113. 113
  114. 114
  115. 115
  116. 116
  117. 117
  118. 118
  119. 119
  120. 120
  121. 121
  122. 122
  123. 123
  124. 124
  125. 125
  126. 126
  127. 127
  128. 128
  129. 129
  130. 130
  131. 131
  132. 132
  133. 133
  134. 134
  135. 135
  136. 136
  137. 137
  138. 138
  139. 139
  140. 140
  141. 141
  142. 142
  143. 143
  144. 144
  145. 145
  146. 146
  147. 147
  148. 148
  149. 149
  150. 150

Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 77 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Guds tidigare under ger tröst i nödens tid

1. För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av Asaf.

2. Jag vill höja min röst till Gud och ropa,jag vill höja min röst till Gud,och han lyssnar till mig.

3. På nödens dag söker jag Herren,om natten är min hand uträckt och blir ej trött.Min själ vill inte låta sig tröstas.

4. Jag tänker på Gud och klagar,jag grubblar ty min ande tynar bort. Sela.

5. Mina ögonlock håller du öppna,jag är full av oro och kan inte tala.

6. Jag tänker på tider som varit,på år som för länge sedan flytt.

7. Om natten minns jag min sång.Jag grubblar i mitt hjärta,min ande tänker efter.

8. Skall då Herren förkasta för evigtoch aldrig mer visa nåd?

9. Är det slut med hans godhet för alltid,har hans ord blivit till intet för alla tider?

10. Har Gud glömt att vara nådig,eller har han i vredestängt inne sin barmhärtighet? Sela.

11. Jag svarar: Detta är min plåga,att den Högstes högra hand inte är som förr.

12. Jag vill minnas Herrens gärningar,jag vill minnas dina forna under.

13. Jag vill begrunda alla dina gärningaroch tänka på det du har gjort.

14. Gud, i helighet går din väg.Vilken gud är så stor som Gud?

15. Du är den Gud som gör under,du har uppenbarat din makt bland folken.

16. Med din arm har du återlöst ditt folk,Jakobs och Josefs barn. Sela.

17. Vattnen såg dig, Gud,vattnen såg dig och bävade,själva djupen darrade.

18. Molnen göt ut strömmar av vatten,skyarna lät höra sin röst,och dina pilar for omkring.

19. Din åska ljöd i virvelstormen,blixtar lyste upp världen,jorden darrade och bävade.

20. Genom havet gick din väg,din stig genom stora vatten,och dina fotspår fann man inte.

21. Så förde du ditt folk som en hjordgenom Moses och Arons hand.