Kapitel

  1. 1
  2. 2
  3. 3
  4. 4
  5. 5
  6. 6
  7. 7
  8. 8
  9. 9
  10. 10
  11. 11
  12. 12
  13. 13
  14. 14
  15. 15
  16. 16
  17. 17
  18. 18
  19. 19
  20. 20
  21. 21
  22. 22
  23. 23
  24. 24
  25. 25
  26. 26
  27. 27
  28. 28
  29. 29
  30. 30
  31. 31
  32. 32
  33. 33
  34. 34
  35. 35
  36. 36
  37. 37
  38. 38
  39. 39
  40. 40
  41. 41
  42. 42
  43. 43
  44. 44
  45. 45
  46. 46
  47. 47
  48. 48
  49. 49
  50. 50
  51. 51
  52. 52
  53. 53
  54. 54
  55. 55
  56. 56
  57. 57
  58. 58
  59. 59
  60. 60
  61. 61
  62. 62
  63. 63
  64. 64
  65. 65
  66. 66
  67. 67
  68. 68
  69. 69
  70. 70
  71. 71
  72. 72
  73. 73
  74. 74
  75. 75
  76. 76
  77. 77
  78. 78
  79. 79
  80. 80
  81. 81
  82. 82
  83. 83
  84. 84
  85. 85
  86. 86
  87. 87
  88. 88
  89. 89
  90. 90
  91. 91
  92. 92
  93. 93
  94. 94
  95. 95
  96. 96
  97. 97
  98. 98
  99. 99
  100. 100
  101. 101
  102. 102
  103. 103
  104. 104
  105. 105
  106. 106
  107. 107
  108. 108
  109. 109
  110. 110
  111. 111
  112. 112
  113. 113
  114. 114
  115. 115
  116. 116
  117. 117
  118. 118
  119. 119
  120. 120
  121. 121
  122. 122
  123. 123
  124. 124
  125. 125
  126. 126
  127. 127
  128. 128
  129. 129
  130. 130
  131. 131
  132. 132
  133. 133
  134. 134
  135. 135
  136. 136
  137. 137
  138. 138
  139. 139
  140. 140
  141. 141
  142. 142
  143. 143
  144. 144
  145. 145
  146. 146
  147. 147
  148. 148
  149. 149
  150. 150

Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 73 Svenska Folkbibeln (SFB98)

TREDJE BOKEN

1. En psalm av Asaf. Gud är i sanning god mot Israel,mot dem som har rena hjärtan.

2. Men jag var nära att stappla med mina fötter,mina steg var nära att slinta,

3. ty jag avundades de övermodiga,när jag såg att det gick de ogudaktiga väl.

4. Fria från lidanden är de till sin död,och deras kropp är vid gott hull.

5. De kommer inte i olycka som andra dödliga,de plågas inte som andra människor.

6. Därför är högmod deras halsprydnadoch våld de kläder de bär.

7. Ur deras feta ansikten tittar ögonen fram,deras hjärtans inbillningar har ingen gräns.

8. De hånar och talar om förtryck i sin ondska,överlägset talar de.

9. Med sin mun stiger de upp i himlenoch deras tunga far fram på jorden.

10. Därför vänder sig folket till dem.Vatten i mängd suger de i sig.

11. De säger: "Hur skulle Gud kunna veta det?Skulle den Högste ha sådan kunskap?"

12. Så är det med de ogudaktiga,det går alltid väl för dem och deras rikedom växer.

13. Men förgäves bevarade jag mitt hjärta rentoch tvådde i oskuld mina händer.

14. Jag blev plågad hela dagen,var morgon blev jag tuktad.

15. Om jag hade sagt: "Så vill jag tala",då hade jag svikit dina barns släkte.

16. När jag försökte förstå detta,då tycktes det mig alltför svårt,

17. till dess att jag gick in i Guds helgedomoch insåg hur det går dem till slut.

18. På hal mark ställer du dem,du störtar ner dem i fördärvet.

19. Hur plötsligt går de inte under!De förgås och får en ände med förskräckelse.

20. Liksom drömmen är borta när man vaknar,skall du, Herre, förakta dem som skuggbilder,när du griper in.

21. När mitt hjärta förbittradesoch jag kände styng i mitt inre,

22. då var jag oförnuftig och förstod ingenting,som ett djur var jag inför dig.

23. Men jag är alltid hos dig,du håller mig i min högra hand.

24. Du leder mig med ditt rådoch tar sedan emot mig med ära.

25. Vem har jag i himlen utom dig!När jag har digfrågar jag inte efter något på jorden.

26. Om än min kropp och min själ tynar bort,så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.

27. Ty de som är fjärran från dig går under,du förgör alla som trolöst sviker dig.

28. Att vara i Guds närhet är lycka för mig.Jag tar min tillflykt till Herren, Herren,för att kunna tala om alla dina gärningar.