Kapitel

  1. 1
  2. 2
  3. 3
  4. 4
  5. 5
  6. 6
  7. 7
  8. 8
  9. 9
  10. 10
  11. 11
  12. 12
  13. 13
  14. 14
  15. 15
  16. 16
  17. 17
  18. 18
  19. 19
  20. 20
  21. 21
  22. 22
  23. 23
  24. 24
  25. 25
  26. 26
  27. 27
  28. 28
  29. 29
  30. 30
  31. 31
  32. 32
  33. 33
  34. 34
  35. 35
  36. 36
  37. 37
  38. 38
  39. 39
  40. 40
  41. 41
  42. 42
  43. 43
  44. 44
  45. 45
  46. 46
  47. 47
  48. 48
  49. 49
  50. 50
  51. 51
  52. 52
  53. 53
  54. 54
  55. 55
  56. 56
  57. 57
  58. 58
  59. 59
  60. 60
  61. 61
  62. 62
  63. 63
  64. 64
  65. 65
  66. 66
  67. 67
  68. 68
  69. 69
  70. 70
  71. 71
  72. 72
  73. 73
  74. 74
  75. 75
  76. 76
  77. 77
  78. 78
  79. 79
  80. 80
  81. 81
  82. 82
  83. 83
  84. 84
  85. 85
  86. 86
  87. 87
  88. 88
  89. 89
  90. 90
  91. 91
  92. 92
  93. 93
  94. 94
  95. 95
  96. 96
  97. 97
  98. 98
  99. 99
  100. 100
  101. 101
  102. 102
  103. 103
  104. 104
  105. 105
  106. 106
  107. 107
  108. 108
  109. 109
  110. 110
  111. 111
  112. 112
  113. 113
  114. 114
  115. 115
  116. 116
  117. 117
  118. 118
  119. 119
  120. 120
  121. 121
  122. 122
  123. 123
  124. 124
  125. 125
  126. 126
  127. 127
  128. 128
  129. 129
  130. 130
  131. 131
  132. 132
  133. 133
  134. 134
  135. 135
  136. 136
  137. 137
  138. 138
  139. 139
  140. 140
  141. 141
  142. 142
  143. 143
  144. 144
  145. 145
  146. 146
  147. 147
  148. 148
  149. 149
  150. 150

Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 18 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Kungens tack för räddning och seger

1. För sångmästaren, av Herrens tjänare David. Han sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld.

2. Han sade:Hjärtligt kär har jag dig, Herre, min starkhet,

3. Herre, mitt bergfäste,min borg och min räddare,min Gud, min tillflykts klippa,min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.

4. Till Herren, den högtlovade, ropar jag,och från mina fiender blir jag räddad.

5. Dödens band omgav mig,fördärvets strömmar förskräckte mig.

6. Dödsrikets band omslöt mig,dödens snaror föll över mig.

7. I min nöd åkallade jag Herren,till min Gud ropade jag.Från sitt tempel hörde han min röst,mitt rop till honom nådde hans öron.

8. Då skalv jorden och bävade,bergens grundvalar darrade,de skakade, ty hans vrede var upptänd.

9. Rök steg upp från hans näsa,förtärande eld från hans mun,eldsglöd ljungade från honom.

10. Han sänkte himlen och for ner,mörka moln var under hans fötter.

11. Han for på keruben och flög,han svävade fram på vindens vingar.

12. Han gjorde mörker till sitt skydd,till en hydda som omslöt honom:mörka vatten, tjocka moln.

13. Ur glansen framför honom bröt molnen frammed hagel och klot av eld.

14. Herren dundrade i himlen,den Högste lät höra sin röstmed hagel och klot av eld.

15. Han sköt sina pilar och skingrade dem,med blixtar i mängd förvirrade han dem.

16. Vattnens bäddar kom i dagen,jordens grundvalar blev synligaför din näpst, Herre,för din vredes stormvind.

17. Han räckte ut sin hand från höjden och grep tag i mig,han drog mig upp ur de stora vattnen.

18. Han räddade mig från min starke fiende,från dem som hatade mig,ty de var starkare än jag.

19. De överföll mig på min olyckas dag,men Herren blev mitt stöd.

20. Han förde mig ut på rymlig plats,han räddade mig, ty han har mig kär.

21. Herren gjorde väl mot mig efter min rättfärdighet,efter mina händers renhet lönade han mig.

22. Ty jag höll mig på Herrens vägar,jag avföll ej från min Gud i ogudaktighet.

23. Alla hans domslut hade jag för ögonen,hans stadgar lät jag ej vika ifrån mig.

24. Jag var fullkomlig inför honomoch tog mig till vara för synd.

25. Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet,efter mina händers renhet inför hans ögon.

26. Mot den trogne visar du dig trofast,mot den fullkomlige visar du dig fullkomlig.

27. Mot den rene visar du dig ren,men mot den falske visar du dig vrång.

28. Ty du frälsar ett betryckt folk,men stolta ögon ödmjukar du.

29. Du låter min lampa brinna klart. Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.

30. Med dig kan jag slå ner fiendehärar,med min Gud stormar jag murar.

31. Guds väg är fullkomlig, Herrens tal är rent.Han är en sköld för alla som flyr till honom.

32. Ty vem är Gud förutom Herren,vem är en klippa utom vår Gud?

33. Gud, du utrustar mig med kraftoch gör min väg fullkomlig.

34. Du gör mina fötter som hindensoch ställer mig på mina höjder.

35. Du lär mina händer att strida,mina armar att spänna kopparbågen.

36. Du ger mig din frälsnings sköld,din högra hand stöder mig,ditt saktmod gör mig stor.

37. Du gör plats för mina steg där jag går,mina fötter vacklar inte.

38. Jag förföljde mina fiender och hann upp dem.Jag vände inte tillbakaförrän jag hade gjort slut på dem.

39. Jag slog dem så att de ej kunde resa sig,de föll under mina fötter.

40. Du utrustade mig med kraft till striden,du böjde mina motståndare under mig.

41. Mina fiender drev du på flykten för mig,dem som hatade mig förgjorde jag.

42. De ropade, men där fanns ingen räddare,till Herren, men han svarade dem inte.

43. Jag stötte sönder dem till stoft för vinden,jag kastade ut dem som smuts på gatan.

44. Du räddade mig ur folkets strider,du satte mig till ett huvud för hednafolk,folkslag som jag inte kände blev mina tjänare.

45. Så snart de hörde talas om mig, lydde de mig,främlingar kom krypande för mig.

46. Främlingarnas mod vissnade bort,med bävan övergav de sina fästen.

47. Herren lever! Välsignad vare min klippa,upphöjd vare min frälsnings Gud!

48. Gud, du har givit mig hämndoch lagt folken under mig.

49. Du har befriat mig från mina fiender,du har upphöjt mig över mina motståndareoch räddat mig från våldsmän.

50. Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, Herre,och lovsjunga ditt namn.

51. Ty du ger din kung stor seger,du handlar nådigt mot din smorde,mot David och hans efterkommande till evig tid.