1. O, att du rev isär himlen och kom nerså att bergen bävade inför dig,
2. som när eld antänder ris och elden får vattnet att koka,så att ditt namn blir käntför dina fienderoch hednafolken darrar för dig.
3. När du gjorde förunderliga gärningarsom vi inte väntade oss,då kom du neroch bergen bävade inför dig.
4. Aldrig har någon hört, inget öra har uppfattat,inget öga har sett en annan Gud än dig,som gör sådant för demsom väntar på honom.
5. Du kom för att hjälpa dem som gjorde det rätta med fröjd,som tänkte på dig på dina vägar.Men se, du blev vrednär vi syndade.Det har vi gjort länge –ska vi någonsin bli frälsta?
6. Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningarär som en fläckad dräkt.Vi vissnar alla som löv,och som en vind svepervåra missgärningar bort oss.
7. Ingen åkallar ditt namn, ingen vaknarför att hålla sig till dig,för du har dolt ditt ansikte för oss,överlämnat oss åt vår missgärning.
8. Men Herre, du är vår Far.Vi är leran,och du är den som format oss,vi är alla verk av din hand.
9. Var då inte så oerhört vred, Herre, tänk inte för alltidpå vår missgärning.Tänk på att vi alla är ditt folk.
10. Dina heliga städer är en öken. Sion är en öken,Jerusalem en ödemark.
11. Vårt heliga och härliga hus, där våra fäder lovade dig,är eldens byte.Allt som är dyrbart för osshar lämnats åt förödelsen.
12. Kan du trots detta hålla dig tillbaka, Herre?Kan du tigaoch låta oss lida så mycket?