1. Nu vill jag sjunga om min älskade,min älskades sång om hans vingård:Min älskade hade en vingårdpå en bördig bergskulle.
2. Han grävde upp den och rensade den från stenaroch planterade där ädla vinstockar.Han byggde ett vakttorn mitt i denoch högg ut ett presskar.Sedan väntade hanatt den skulle bära äkta druvor,men den bar vilddruvor.
3. Och nu, Jerusalems invånareoch Juda män,döm mellan mig och min vingård.
4. Vad mer kunde man göra för min vingårdän vad jag har gjort för den?Varför bar den vilddruvor,när jag väntadeatt den skulle bära äkta druvor?
5. Nu ska jag låta er veta vad jag ska göra med min vingård:Jag ska ta bort stängslet,och den ska bli ödelagd.Jag ska bryta ner muren,och den ska bli nertrampad.
6. Jag ska ödelägga den, ingen ska beskära deneller gräva i den.Men tistel och törne ska växa upp,och jag ska befalla molnenatt inte låta det regna på den.
7. Herren Sebaots vingårdär Israels husoch Juda folkhans älsklingsplantering.Han väntade laglydnadmen fann blodiga lagbrott,han väntade rättfärdighetmen fann skriande orättfärdighet.
8. Ve er som lägger hus till hus och fogar åker till åkertills inget utrymme finns kvaroch ni är de endasom bor i landet.
9. Från Herren Sebaot ljuder det i mina öron:Sannerligen, många hus ska bli öde,stora och vackra husutan invånare.
10. En vingård på tio plogland ska bara ge ett batmått,och en homers utsädeska bara ge en efa.
11. Ve dem som går upp tidigtför att jaga efter starka dryckeroch sitter uppe till sena natten,heta av vin!
12. Vid sina dryckeslag har de harpa och lyra,tamburin, flöjt och vin.Men Herrens gärningarbryr de sig inte om,hans händers verkintresserar dem inte.
13. Därför ska mitt folkföras bort i fångenskap,för de saknar kunskap.Dess ädlingar ska dö av hungeroch dess larmande skarorförtorka av törst.
14. Därför ökar dödsriket sitt begär och spärrar upp sitt gaputan gräns.Stadens främsta ska fara ner,tillsammans med de larmandeoch bullrande skarorsom jublar därinne.
15. Människorna blir nerböjda, var och en ödmjukad.De stoltas ögon ska ödmjukas.
16. Men Herren Sebaot blir upphöjd genom sin dom,Gud, den Helige, visar sig heliggenom rättfärdighet.
17. Då ska lammen få beta som på sin egen mark,och på de rikas ödetomterska främlingar få sin föda.
18. Ve dem som drar fram missgärningmed lögnens bandoch synd som med vagnslinor,
19. dem som säger: "Han får skynda sig,han får utföra sitt verk snartså att vi ser det!Det som Israels Helige bestämtfår närma sig och kommaså att vi lär känna det!"
20. Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont,som gör mörker till ljusoch ljus till mörker,som gör bittert till söttoch sött till bittert!
21. Ve dem som är visa i sina egna ögonoch håller sig själva för kloka!
22. Ve dem som är hjältar i att dricka vin och duktiga på att blanda starka drycker,
23. dem som frikänner den skyldige för mutoroch berövar den rättfärdigehans rätt.
24. Som eldsflamman förtär stråoch halm sjunker ihop i lågan,så ska deras rot ruttna bortoch deras blomning flyga i vägsom stoft,eftersom de förkastadeHerren Sebaots lagoch föraktade Israels Heliges ord.
25. Därför brinner Herrens vrede mot hans folk,och han räcker ut sin hand mot detoch slår detså att bergen darraroch döda kroppar liggersom orenhet på gatorna.Med allt detta upphör inte hans vrede,hans hand är ännu uträckt.
26. Han reser ett banerför hednafolken i fjärranoch lockar på demfrån jordens ände.Och se, de kommer snabbtoch med hast.
27. Ingen bland dem är trött eller stapplar,ingen slumrar eller sover.Bältet runt deras höfter lossnar inte,deras skoremmar går inte av.
28. Deras pilar är skarpa, alla deras bågar är spända.Hovarna på deras hästarär som av flinta,deras vagnshjul liknar stormvinden.
29. Deras rop är som en lejonhonas rytande,de ryter som unga lejon.De morrar och griper sitt rovoch bär bort det,och ingen finns som räddar.
30. På den dagen ska det dåna mot dem som när havet dånar.Ser man ut över landetär där mörker och nöd,ljuset förmörkas av töcken.