1. Herren ska förbarma sig över Jakob och än en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar ska ansluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.
2. Folken ska ta dem och föra dem hem, och Israels hus ska få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så ska deras fångvaktare bli deras fångar, och de ska råda över sina förtryckare.
3. På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som du tvingats göra,
4. ska du ta upp denna sång över Babels kung och säga: "Vilket slut förtryckaren har fått!Indrivningen av guld är över.
5. Herren bröt sönder de gudlösas stav, härskarnas spira
6. som i grymhet slog folken med slag på slagoch i vrede härskade över folkslagenmed skoningslös förföljelse.
7. Hela jorden har fått vila och ro, man brister ut i jubel.
8. Även cypresserna gläds över ditt fall, likaså Libanons cedrar:’Nu när du ligger där kommer ingen och hugger ner oss.’
9. Dödsriket därnerekommer i rörelse för din skull,för att ta emot dignär du kommer.Det väcker de avlidnas andarför din skull,jordens alla härskare,och låter hednafolkens alla kungarresa sig från sina troner.
10. Alla börjar de tala och säger till dig:’Du har också blivit maktlös som vi,du har blivit som en av oss.’
11. Din prakt for ner till dödsriket, med dina harpors buller.Förruttnelse är bädden under digoch maskar ditt täcke.
12. Hur har du inte fallit från himlen,du strålande stjärna,du gryningens son!Hur har du inte blivit fälldtill jorden,du som slog ner folken till marken!
13. Du sade i ditt hjärta: ’Jag ska stiga upp till himlen,jag ska resa min tronovanför Guds stjärnor.Jag ska sätta mig på mötesbergetlängst upp i norr.
14. Jag ska stiga upp över molnens höjder,jag ska bli som den Högste.’
15. Men ner till dödsriket störtades du,längst ner i graven.
16. De som ser dig stirrar på dig, de granskar dig och säger:’Är detta den mansom fick jorden att darraoch riken att skaka,
17. som gjorde jorden till en öken och förstörde dess städer,och som aldrig släppte hemsina fångar?’
18. Folkens alla kungar ligger alla med ära,var och en i sitt vilorum,
19. men du är utkastad ur din grav som en föraktad gren,täckt av dräpta mänsom genomborrats av svärdoch förts ner till gropens stenar.Du är som ett förtrampat as.
20. Du ska inte få vila i en grav som de, för du fördärvade ditt eget landoch dräpte ditt eget folk."Förbrytarnas avkommaska man aldrig mer nämna.
21. Ordna ett blodbad på hans söner för deras fäders missgärning.De får inte resa sigoch ta över landetoch fylla jordens yta med städer.
22. Jag ska resa mig mot dem,säger Herren Sebaot,och utrota ur Babelbåde namn och överlevande,både barn och ättlingar,säger Herren.
23. Jag ska göra det till ett tillhåll för hägraroch fylla det med sumpsjöar,jag ska sopa bort detmed ödeläggelsens kvast,säger Herren Sebaot.
24. Herren Sebaot har svurit och sagt: Sannerligen, som jag har tänkt,så ska det ske,det jag beslutat ska bli verklighet.
25. Jag ska krossa Assur i mitt land, trampa ner honom på mina berg.Då ska hans ok lyftas av dem,hans börda lyftas från deras axlar.
26. Detta är det beslut som är fattat om hela jorden,detta är den handsom är uträckt över alla folk.
27. När Herren Sebaot har beslutat det, vem kan då göra det om intet?Hans hand är uträckt,vem kan då hindra den?
28. Året då kung Ahas dog kom denna profetia:
29. Gläd er inte, alla ni filisteer,över att staven som slog erär bruten.För från ormens rotska det komma en huggorm,och dess avkommablir en vajande giftorm.
30. De utblottades förstfödda ska finna bete,de fattiga ska vila i trygghet.Men din rot ska jag döda genom svält,de som blir kvar av dig ska dräpas.
31. Jämra dig, du port! Ropa, du stad!Alla i filisteernas landsmälter bort av ångest,för ett rökmoln kommer norrifrånoch ingen blir efter i fiendernas led.
32. Vad ska man svara det främmande folkets sändebud?Att Herren har grundat Sion,och där har de betryckta i hans folk sin tillflykt.