1. För sångmästaren; en psalm av David. (2) Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.
2. Fördölj mig för de ondas hemliga råd, för ogärningsmännens larmande hop;
3. ty de vässa sina tungor likasom svärd, med bittra ord lägga de an såsom med pilar,
4. för att i lönndom skjuta den ostrafflige; plötsligt skjuta de på honom, utan försyn.
5. De befästa sig i sitt onda uppsåt, de orda om huru de skola lägga ut snaror; de säga: »Vem skulle se oss?»
6. De tänka ut onda anslag: »Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänkt!» Ja, djupa äro männens tankar och hjärtan.
7. Då skjuter Gud dem; plötsligt sårar dem hans pil.
8. De bringas på fall och få straff för sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet.
9. Och alla människor varda förskräckta; de förkunna vad Gud har gjort och förstå hans verk.
10. Den rättfärdige skall glädja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla rättsinniga skola berömma sig.