1. För sångmästaren, med strängaspel, till Seminit; en psalm av David. (2) HERRE, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din förtörnelse.
2. Var mig nådig, HERRE, ty jag försmäktar; hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.
3. Ja, min själ är storligen förskräckt; ack HERRE, huru länge?
4. Vänd åter, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull.
5. Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket?
6. Jag är så trött av suckande; var natt fuktar jag min säng och väter mitt läger med mina tårar.
7. Av sorg är mitt öga förmörkat; det har åldrats för alla mina ovänners skull.
8. Viken bort ifrån mig, alla I ogärningsmän; ty HERREN har hört min högljudda gråt.
9. HERREN har hört min åkallan, min bön upptager HERREN.
10. Alla mina fiender skola komma på skam och storligen förskräckas; de skola vika tillbaka och komma på skam med hast.