1. För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David, (2) när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. (3) Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.
2. Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
3. Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.
4. Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.
5. På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
6. Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
7. Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;
8. Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»
9. Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
10. Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
11. Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
12. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.