1. Så mörka moln Herren i sin vredehar täckt dottern Sion med!Han kastade Israels härlighetfrån himlen ner till jorden,han tänkte inte på sin fotpallpå sin vredes dag.
2. Utan att skona har Herren fördärvat Jakobs alla boningar.I sin vrede rev handottern Judas fästningaroch slog dem till marken,han orenade riket och dess furstar.
3. I vredens hetta högg han av Israels alla horn.Han drog undan sin högra handnär fienden kom,och brann i Jakoblikt en flammande eldsom förtär allt runt omkring.
4. Han spände sin båge som en fiende, stod redo med sin högra handsom en ovän,och dödade alltsom var ljuvligt för ögat.Över dottern Sions hyddaöste han sin vrede som eld.
5. Herren var som en fiende. Han fördärvade Israel,han fördärvade alla dess borgar,han förstörde dess fästningar.Han hopade sorg på sorgöver dottern Juda.
6. Han skövlade sin boning som en trädgård,han förstörde sin mötesplats.Herren lät högtid och sabbatfalla i glömska i Sion,i sin brinnande vredeförkastade han kung och präst.
7. Herren förkastade sitt altare, han övergav sin helgedom.Murarna runt hennes palatsgav han i fienders hand,de ropade högt i Herrens hussom på en högtidsdag.
8. Herren beslöt att förstöra dottern Sions murar,han spände ut mätsnöretoch drog inte undan sin handfrån skövlingen.Han sände sorg över vallar och murar,allt ligger nu förstört.
9. Hennes portar sjönk ner i jorden, han knäckte och krossadehennes bommar.Hennes kung och furstarbor bland hednafolken,ingen undervisning gesoch hennes profeter får ingen synfrån Herren.
10. Dottern Sions äldste sitter stumma på marken,de kastar stoft över sitt huvudoch klär sig i säcktyg.Jerusalems jungfrursänker sina huvuden mot jorden.
11. Mina ögon förtärs av gråt, det jäser i mitt inre,min lever rinner ut på jorden,för dottern mitt folk går under,barn och spädbarn förgåspå stadens gator.
12. De ropar till sina mödrar: ”Var finns bröd och vin?”De tynar bort som slagnapå stadens gator,de ger upp andani sina mödrars famn.
13. Vad ska jag säga dig, vad ska jag likna dig med,du dotter Jerusalem?Vad ska jag jämföra dig medför att trösta dig,du jungfru dotter Sion?Din skada är ju stor som havet,vem kan hela dig?
14. Dina profeters syner var falska och dåraktiga,de visade dig inte din skuldför att vända bort din fångenskap.De budskap de förkunnade för digvar falska och förföriska.
15. Alla som går vägen förbi slår ihop sina händer och hånar dig,de visslar och skakar på huvudetåt dottern Jerusalem:”Är detta den stad som kalladesskönhetens krona,hela jordens fröjd?”
16. Alla dina fiender spärrar upp sin mun mot dig,de visslar och gnisslar tänderoch säger: ”Vi har slukat henne!Detta är dagen vi väntat på.Vi fick uppleva den,vi fick se den!”
17. Herren har gjort vad han bestämt, han har uppfyllt sitt ordsom han uttalat för länge sedan.Han har rivit utan att skona,han har låtit fiendentriumfera över digoch upphöjt dina motståndares horn.
18. Deras hjärtan ropar till Herren. Du dotter Sions mur,låt tårarna rinna som en bäckbåde dag och natt.Ge dig ingen ro,unna inte ditt öga någon vila.
19. Stig upp, ropa högt i natten när nattväkterna börjar.Utgjut ditt hjärta som vatteninför Herrens ansikte,lyft dina händer till honomför dina barns livsom tynar bort av hungeri alla gathörn.
20. Se, Herre, och tänk på vem du gjort så emot.Ska kvinnor äta sin livsfrukt,barnen de burit i sin famn?Ska präster och profeter dödasi Herrens helgedom?
21. På marken, på gatorna ligger unga och gamla.Mina jungfrur och unga mänhar fallit för svärd,du har dödat på din vredes dag,slaktat utan att skona.
22. Som till högtidsdag bjöd du in skräck från alla håll.På Herrens vredes dagvar det ingen som kom undaneller överlevde.Dem som jag buriti famnen och fostrathar min fiende förgjort.