1. Så övergiven hon sitter, den folkrika staden!Hon som var stor bland folkenhar blivit som en änka,furstinnan bland ländernamåste göra slavtjänst.
2. Bittert gråter hon i natten med tårar på sin kind.Ingen tröstare har honbland alla sina älskare.Alla hennes vänner har svikit henne,de har blivit hennes fiender.
3. Juda har gått i landsflykt efter förtryck och svårt slaveri.Hon bor bland hednafolkoch finner ingen ro.Alla hennes förföljarehar hunnit ifatt henne,mitt i hennes nöd.
4. Vägarna till Sion sörjer, ingen kommer till högtiderna.Alla hennes portar är öde,hennes präster suckar.Hennes jungfrur är bedrövade,och själv sörjer hon bittert.
5. Hennes ovänner har makten, hennes fiender känner sig säkra,eftersom Herren har bedrövat henneför hennes många synder.Hennes barn har vandrat bortsom fångar framför fienden.
6. All sin prakt har dottern Sion förlorat. Hennes furstar liknar hjortarsom inte funnit bete,som kraftlösa flyr undan jägaren.
7. I sin nöd och hemlöshet minns Jerusalemalla skatter hon hadei forna dagar.Nu när hennes folkhar fallit i fienders handoch ingen hjälpare finns,ser de med hån på hennes undergång.
8. Svårt har Jerusalem syndat, därför har hon blivit oren.Alla som ärat henne föraktar henne,för de ser hennes nakenhet.Själv suckar hon och vänder sig bort.
9. Orenhet fläckar hennes mantelflik, hon tänkte intepå hur slutet skulle bli.Hon har sjunkit ofattbart djupt,och ingen tröstare finns.Herre, se mitt betryck,för fienden triumferar!
10. Fienden sträckte sin hand efter alla hennes skatter.Hon såg hur hedningargick in i hennes helgedom,dem du förbjödatt komma in i din församling.
11. Hela hennes folk suckar och söker efter bröd.De byter sina skatter mot matför att hålla sig vid liv.Se, Herre, och tänk påhur föraktad jag blivit!
12. Betyder det inget för alla er som går vägen förbi?Se efter och se:finns det någon smärtalik smärtan som drabbat mig,som Herren har plågat mig medpå sin brinnande vredes dag?
13. Han sände från höjden en eld i mina ben och kuvade dem.Han lade ut ett nät för mina fötteroch stötte mig tillbaka,han lämnade mig övergivenoch sjuk dagen lång.
14. Mina synder bands samman till ett ok,de vävdes ihop av hans handoch lades på min nacke.Han bröt min kraft,Herren gav mig i händernapå dem som jag inte kan stå emot.
15. Alla mina hjältar har Herren förkastat,han samlade ett uppbåd mot migför att krossa mina unga män.Som en vinpress har Herren trampatjungfrun dottern Juda.
16. Därför gråter jag, mitt öga, mitt öga rinner av tårar,för min tröstare är fjärran ifrån mig,han som ger liv åt min själ.Mina barn är övergivna,för fienden har triumferat.
17. Sion sträcker ut sina händer, men ingen tröstare finns.Herren har sänt Jakobs fiendermot honom från alla håll,Jerusalem har blivit som något orentbland dem.
18. Herren är rättfärdig, för jag gjorde uppror mot hans bud.Hör nu, alla ni folk,och se min smärta!Mina jungfrur och unga mänhar gått i fångenskap.
19. Jag kallade på mina älskare, men de svek mig.Mina präster och äldstegick under i staden,när de sökte efter matför att hålla sig vid liv.
20. Se, Herre, jag är i nöd! Det jäser inom mig,mitt hjärta vänder sig i mitt bröst,för jag har varit mycket upprorisk.Därute tar svärdet mina barn,härinne är det som döden.
21. De hör hur jag suckar, men ingen tröstare finns.Alla mina fiender har hörtom min olycka,de gläds att du gjort det här.Dagen du förkunnatlät du komma.Men det ska gå demsom det gått mig.
22. Låt all deras ondska komma upp inför dig,och gör med demsom du gjort med migför alla mina synders skull,för mina suckar är mångaoch mitt hjärta är sjukt.