1. Om Moab. Så säger Herren Sebaot, Israels Gud:Ve över Nebo,för det har ödelagts!Kirjatajim har kommit på skamoch intagits,fästet har kommit på skamoch ligger krossat.
2. Moab prisas inte längre. I Heshbon smider man onda planer mot det:”Kom, låt oss göra slut på det,så att det inte mer är ett folk!”Också du, Madmen, ska tystas,svärdet ska förfölja dig.
3. Sorgerop hörs från Horonajim, förödelse och stor förstörelse.
4. Moab är krossat, högljutt klagar barnen där.
5. Uppför backen mot Luhit går man under gråt,och på vägen ner till Horonajimhörs ångestfulla sorgeropöver förstörelsen.
6. Fly, rädda era liv och bli som en buske i öknen!
7. Eftersom du litar till dina gärningar och dina skatter ska också du intas.Och Kemosh ska gå i fångenskapoch hans präster och furstar med honom.
8. Ödeläggaren ska drabba varje stad,och ingen stad ska komma undan.Dalen ska bli fördärvadoch slätten läggas öde,så som Herren har sagt.
9. Ge Moab vingar, flygande måste han fly.Hans städer ska bli öde,och ingen ska bo i dem.
10. Förbannad är den som utför Herrens verk försumligt,förbannad är den som tvekaratt bloda ner sitt svärd!
11. Moab har levt i trygghetfrån sin ungdom,han har legat i rosom vin på sin bottensats.Han har inte hällts från kärl till kärl,inte vandrat bort i fångenskap.Därför har han kvar sin smak,och hans luktsinnehar inte förändrats.
12. Se, därför ska dagar komma, säger Herren, då jag sänder till honom vintappare, som ska tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor.
13. Då ska Moab skämmas för Kemosh, liksom Israels folk fick skämmas för Betel som de litade till.
14. Hur kan ni säga:”Vi är hjältaroch tappra män i striden”?
15. Moab ska ödeläggas, dess städer gå upp i rökoch dess utvalda unga mänkomma ner för att slaktas.Så säger Kungen,Herren Sebaot är hans namn.
16. Moabs undergång är nära,hans olycka kommer med hast.
17. Ha medlidande med honom, alla ni som bor omkring honom,alla ni som känner hans namn!Säg: ”Hur sönderbruten är inteden starka spiran,den härliga staven!”
18. Kom ner från din härlighetoch sätt dig på torra marken,du dotter Dibons folk,för den som ödelägger Moabdrar upp mot digoch förstör dina fästen.
19. Ställ dig vid vägen och se dig omkring,du som bor i Aroer.Fråga honom som flyroch henne som kommit undan,säg: ”Vad har hänt?”
20. Moab har kommit på skam, det är krossat, jämra er och ropa!Berätta vid Arnonatt Moab är ödelagt.
21. Domen har drabbat slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat,
22. över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim,
23. över Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon,
24. över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligger långt borta eller nära.
25. Avhugget är Moabs hornoch sönderbruten är hans arm,säger Herren.
26. Gör honom drucken, för han har upphävt sig mot Herren. Moab ska vältra sig i spyor och bli till åtlöje, också han.
27. Eller var inte Israel till åtlöje för dig? Ertappades han bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?
28. Överge städernaoch bygg bo i klippan,ni Moabs invånare.Gör som duvansom bygger sitt nästei sidorna på gapande klyftor.
29. Vi har hört om Moabs högmod,hans gränslöst stora högfärd,hans stolthet, högmod och överlägsenhetoch hans hjärtas förhävelse.
30. Jag känner hans fräckhet, säger Herren,hans tomma skryt och svekfulla sätt.
31. Därför jämrar jag mig för Moabs skulloch klagar över hela Moab.Över Kir-Heres män ska man sucka.
32. Mer än Jaeser gråter, gråter jag över dig,du Sibmas vinstock.Dina rankor gick över havetoch nådde till Jaesers hav.Mitt i din sommar och din vinbärgninghar ödeläggaren slagit ner.
33. Glädjen och jublet har ryckts bort från de bördiga fältenoch från Moabs land.Jag har gjort slutpå vinet i pressarna,man trampar inte längre vinunder glädjerop –rop hörs men inte glädjerop.
34. Från Heshbon hörs ropända till Eleale,ända till Jahas höjer man sin röstoch från Soar ända till Horonajim,till Eglat-Selisia,för också Nimrims vattenhar blivit torr mark.
35. Jag ska i Moab göra slut på dem som bär fram offer på offerhöjdenoch tänder rökelse åt sina gudar,säger Herren.
36. Därför klagar mitt hjärta som en flöjt över Moab,mitt hjärta klagar som en flöjtöver Kir-Heres män.Det som är kvar av vad de förvärvat går förlorat.
37. Alla huvuden är rakade och alla skägg avskurna.På alla händer finns ristningaroch runt höfterna bär de säcktyg.
38. På alla Moabs tak och på dess torg hörs bara dödsklagan,för jag har krossat Moabsom ett värdelöst kärl, säger Herren.
39. Hur nerbruten är han inte,hur jämrar de sig inte!Hur vänder inte Moab ryggen tilli skam!Moab blir ett åtlöje och en skräckför alla som bor omkring honom.
40. För så säger Herren:Se, han svävar fram som en örn,han breder ut sina vingar över Moab.
41. Keriot intas, fästena erövras. Hjärtat hos Moabs hjältarblir på den dagensom hjärtat hos en kvinna i barnsnöd.
42. Moab ska förgöras så att det inte mer är ett folk,för han har förhävt sig mot Herren.
43. Fruktan, fallgrop och fällaväntar er, ni Moabs invånare,säger Herren.
44. Den som flyr från skräcken störtar i fallgropen,och den som kommer uppur fallgropen fastnar i fällan,för jag ska låta ett hemsökelsens årdrabba Moab, säger Herren.
45. I Heshbons skugga stannar de,det är slut med flyktingarnas kraft,för en eld gick ut från Heshbon,en låga från Sichon.Den förtärde Moabs sida,hjässan på stridslarmets söner.
46. Ve dig Moab! Förlorat är Kemosh folk,för dina söner har tagits till fånga,dina döttrar har förts bort i fångenskap.
47. Men i kommande dagar ska jag göra slut på Moabs fångenskap,säger Herren.Så långt domen över Moab.