1. På den tiden, säger Herren, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.
2. Så säger Herren:Det folk som kommer undan svärdetfinner nåd i öknen.Israel får gå dit där jag ger det ro.
3. Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig:”Med evig kärlek har jag älskat dig,därför låter jag min nåd bli kvaröver dig.
4. Än en gång ska jag upprätta dig, och du ska bli upprättad,du jungfru Israel.Än en gång ska du ta din tamburinoch dra ut i dansbland dem som är glada.
5. Än en gång ska du plantera vingårdarpå Samariens berg,och de som planterarska själva njuta av frukten.
6. För det kommer en dag då väktare ropar på Efraims berg:Kom, låt oss dra upp till Sion,till Herren vår Gud.”
7. För så säger Herren:Jubla i glädje över Jakob,höj fröjderop över honomsom är den främste bland folken.Låt lovsången ljuda och säg:”Fräls, Herre, ditt folk,dem som är kvar av Israel.”
8. Se, jag ska hämta dem från landet i norroch samla demfrån jordens yttersta hörn.Bland dem finnsbåde blinda och halta,både havande kvinnoroch barnaföderskor.En stor skaraska komma tillbaka hit.
9. Gråtande ska de komma, men jag ska leda demdär de går bedjande fram.Jag ska föra dem till vattenbäckarpå en jämn vägdär de inte stapplar.För jag är en Far för Israel,och Efraim är min förstfödde son.
10. Hör Herrens ord, ni hednafolk,och förkunna det i kustländernai fjärran.Säg: Han som skingrade Israelska också samla detoch bevara detsom en herde bevarar sin hjord.
11. För Herren ska befria Jakob och friköpa honomfrån den som är starkare än han.
12. De ska komma och jubla på Sions höjdoch strömma som en flodtill Herrens goda,till säd, vin och oljaoch till unga får och oxar.Deras själ ska varasom en vattenrik trädgård,och de ska inte sörja mer.
13. Då ska flickorna vara glada och dansa,unga och gamlaska glädja sig tillsammans.Jag ska förvandla deras sorgtill glädjeoch trösta dem och glädja demefter deras bedrövelse.
14. Prästerna ska jag mätta med utsökta rätter,och mitt folk ska mättasav mitt goda, säger Herren.
15. Så säger Herren: Ett skri hörs i Rama,klagan och bitter gråt.Det är Rakel som gråteröver sina barn,hon vägrar låta sig tröstas,för hennes barn finns inte mer.
16. Men så säger Herren: Stilla din högljudda gråtoch tårarna från dina ögon,för ditt verk ska få sin lön,säger Herren.De ska komma tillbakafrån sina fienders land.
17. Det finns hopp för din framtid, säger Herren.Dina barn ska komma tillbakatill sitt land.
18. Jag har hört hur Efraim klagar:”Du har tuktat mig,jag har blivit tuktadsom en otämd kalv.Omvänd mig, så blir jag omvänd!För du är Herren min Gud.
19. När jag nu har vänt om känner jag ånger,och när jag nu besinnat migslår jag mig på höften.Jag både blygs och skämsnär jag nu bärmin ungdoms förnedring.”
20. Är inte Efraim min käre son,är han inte mitt älsklingsbarn?Närhelst jag går till rättamed honom tänker jag på honom.Därför ömmar mitt hjärtaför honom.Jag måste förbarma migöver honom, säger Herren.
21. Sätt upp vägmärken åt dig,skaffa dig vägskyltar!Lägg vägen på minnet,stigen där du vandrade.Vänd tillbaka, du jungfru Israel,vänd tillbaka till dina städer här.
22. Hur länge ska du irra hit och dit, du trolösa dotter?Herren vill skapa något nyttpå jorden:En kvinna ska omslutaen mäktig man.
23. Så säger Herren Sebaot,Israels Gud:När jag på nytt har gjort slutpå fångenskapenför Juda land och dess städer,ska man än en gånguttala detta ord:”Herren välsigne dig,du rättfärdighetens boning,du heliga berg.”
24. Och Juda folk med alla sina städer ska bo där tillsammans,både jordbrukareoch vandrande herdar.
25. För jag ska stärka trötta själar och mätta alla utsvultna själar.
26. Med det vaknade jag och såg mig om. Min sömn hade varit skön.
27. Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska beså Israels land och Juda land med säd av människor och med säd av djur.
28. Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp och riva ner, förstöra, förgöra och skada, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren.
29. På den tiden ska man inte mer säga: ”Fäderna åt sura druvor och barnens tänder blir ömma.”
30. Nej, var och en ska dö genom sin egen missgärning. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.
31. Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag sluter ett nytt förbundmed Israels hus och med Juda hus,
32. inte som förbundet jag slöt med deras fäderden dag då jag tog deras handoch förde dem ut ur Egyptens land –förbundet med mig som de brötfastän jag var deras rätte herre –säger Herren.
33. Nej, detta är förbundet som jag efter denna tidska sluta med Israels hus,säger Herren:Jag ska lägga min lag i deras inreoch skriva den i deras hjärtan.Jag ska vara deras Gud,och de ska vara mitt folk.
34. Då ska de inte mer behöva undervisa varandra,ingen sin broder och säga:”Lär känna Herren!”Alla ska känna mig,från den minste av dem till den störste, säger Herren,för jag ska förlåta deras missgärningaroch aldrig mer minnas deras synder.
35. Så säger Herren,han som har satt solentill att lysa om dagenoch ordnat månen och stjärnornatill att lysa om natten,han som rör upp havetså att vågorna dånar,Herren Sebaot är hans namn:
36. Om denna ordning upphör inför mig, säger Herren,först då ska Israels släkteupphöra som folk inför migför alltid.
37. Så säger Herren: Om himlen därovan kan mätasoch jordens grundvalar därnerekan utforskas,först då ska jag förkastahela Israels släkteför allt de har gjort, säger Herren.
38. Se, dagar ska komma, säger Herren, då staden ska bli uppbyggd åt Herren, från Hananeltornet till Hörnporten.
39. Och mätsnöret ska vidare dras rätt fram mot Garebshöjden och ska sedan vändas mot Goa.
40. Hela dalen där man har lagt lik och aska och alla fälten ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten österut ska vara helgade åt Herren. Aldrig mer ska staden raseras eller förstöras.