20. Bröder, var inte barn till förståndet. Var i stället barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet.
21. Det står skrivet i lagen: "Genom folk med främmande språk och främmande läppar skall jag tala till detta folk, och inte ens då skall de lyssna till mig", säger Herren.
22. Så är tungomålstalen ett tecken, inte för dem som tror utan för de otroende, under det att profetian är ett tecken, inte för de otroende utan för dem som tror.
23. Om nu hela församlingen kommer tillsammans och alla talar tungomål, och några som inte förstår eller inte tror kommer in, skall de då inte säga att ni är galna?
24. Men om alla profeterar och en som inte tror eller förstår kommer in, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla.
25. Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: "Gud är verkligen i er!"
26. Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.
27. Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det.
28. Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud.
29. Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs.
30. Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga.
31. Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade.
32. Och profeternas andar underordnar sig profeterna.
33. Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar
34. skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger.
35. Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.