Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Första Korintierbrevet 14:18-27 Svenska Folkbibeln (SFB98)

18. Jag tackar min Gud, jag talar tungomål mer än ni alla.

19. Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra, än tio tusen i tungomål.

20. Bröder, var inte barn till förståndet. Var i stället barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet.

21. Det står skrivet i lagen: "Genom folk med främmande språk och främmande läppar skall jag tala till detta folk, och inte ens då skall de lyssna till mig", säger Herren.

22. Så är tungomålstalen ett tecken, inte för dem som tror utan för de otroende, under det att profetian är ett tecken, inte för de otroende utan för dem som tror.

23. Om nu hela församlingen kommer tillsammans och alla talar tungomål, och några som inte förstår eller inte tror kommer in, skall de då inte säga att ni är galna?

24. Men om alla profeterar och en som inte tror eller förstår kommer in, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla.

25. Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: "Gud är verkligen i er!"

26. Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.

27. Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det.

Läs fullständig kapitel Första Korintierbrevet 14