8. Kungen svarade: "Jag märker tydligt att ni vill vinna tid, eftersom ni ser att detta är mitt orubbliga beslut.
9. Om ni inte säger mig drömmen kan domen över er bara bli en. Ni har kommit överens om att ljuga och bedra, i hopp om att tiderna skall förändras. Säg mig nu vad jag har drömt, så vet jag att ni också kan tyda drömmen för mig."
10. Kaldeerna svarade kungen: "Det finns ingen människa på jorden som kan meddela konungen det han vill veta. Det har aldrig hänt att någon kung, hur stor och mäktig han än varit, har begärt något sådant av någon spåman eller besvärjare eller kaldé.
11. Det som konungen begär är alltför svårt, och det finns ingen som kan meddela konungen det, ingen utom gudarna. Men de bor inte bland de dödliga."
12. Detta gjorde kungen så vred och förbittrad att han befallde att man skulle förgöra alla de vise i Babel.
13. När påbudet om detta hade utfärdats och man skulle döda alla de vise männen, sökte man också efter Daniel och hans vänner för att döda dem.
14. Då vände sig Daniel med kloka och förståndiga ord till Arjok, översten för kungens drabanter, han som hade dragit ut för att döda de vise i Babel.
15. Han frågade Arjok, kungens befälhavare: "Varför har kungen utfärdat denna stränga befallning?" Då talade Arjok om för Daniel hur det var.
16. Daniel gick då in till kungen och bad att få tid på sig, så skulle han ge kungen uttydningen.
17. Sedan gick Daniel hem och talade om för sina vänner Hananja, Misael och Asarja vad som höll på att hända.
18. Han uppmanade dem att be himmelens Gud om förbarmande, så att denna hemlighet blev uppenbarad för att Daniel och hans vänner inte skulle dödas tillsammans med de övriga vise i Babel.
19. Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himmelens Gud
20. och sade: "Lovat vare Guds namn från evighet till evighet.Ty vishet och makt tillhör honom.
21. Han låter tider och stunder skifta,han avsätter kungar och tillsätter kungar,han ger de visa deras vishetoch de förståndiga deras förstånd.
22. Han uppenbarar det som är djupt och fördolt,han vet vad som finns i mörkretoch hos honom bor ljuset.
23. Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jagför att du har gett mig vishet och förmågaoch för att du nu har uppenbarat för migdet vi bad dig om.Ty vad kungen ville vetahar du uppenbarat för oss."
24. Sedan gick Daniel in till Arjok, som hade fått order av kungen att förgöra de vise i Babel. Han gick in och sade till honom: "Du skall inte döda de vise i Babel. För mig in till kungen, så skall jag ge honom uttydningen."