15. låt dem alltid finnas inför Herren och låt minnet av dem utrotasfrån jorden.
16. Han hade ju ingen tankepå att vara barmhärtig,utan jagade den som var svag,fattig och bedrövad i hjärtatför att döda honom.
17. Han älskade förbannelse och den drabbade honom,han ville inte ha välsignelseoch den flydde från honom.
18. Han bar förbannelse som sin dräkt, och den trängde insom vatten i hans inreoch som olja i hans ben.
19. Låt den bli som hans mantel att svepa sig i,som ett bälte att ständigtspänna om sig.
20. Detta är mina anklagares lön från Herren,till dem som talar ont mot min själ.
21. Men du, Herre min Herre,hjälp mig för ditt namns skull!Din nåd är god, rädda mig,
22. för jag är svag och fattig, mitt hjärta är genomborrati mitt inre.
23. Jag försvinner som skuggan om kvällen,jag skakas bort som en gräshoppa.
24. Mina knän vacklar av fasta, min kropp tappar sitt hull.
25. Jag har blivit till åtlöje för dem, de ser mig och skakar på huvudet.
26. Hjälp mig, Herre min Gud!Fräls mig efter din nåd,
27. så att de förstår att det är din hand, att du, Herre, har gjort det.
28. De förbannar, men du välsignar. De reser sig men måste skämmas,och din tjänare gläds.