1. För körledaren. En psalm av David. Min lovsångs Gud,var inte tyst,
2. för de öppnar sin gudlösa mun, sin falska mun mot mig.De talar mot migmed lögnaktig tunga.
3. Med hatiska ord omringar de mig,de strider mot mig utan orsak.
4. Som svar på min kärlek anklagar de mig,men jag ber.
5. De lönar gott med ont och min kärlek med hat.
6. Sätt en gudlös över honom,låt en åklagarestå på hans högra sida.
7. När han ställs inför rätta, låt honom dömas skyldigoch hans bön bli till synd.
8. Låt hans dagar bli få och en annan ta över hans ämbete.
9. Låt hans barn bli faderlösa och hans hustru änka.
10. Låt hans barn irra runt och tigga och söka sitt brödlångt från sina ödelagda hem.
11. Låt ockraren få grepp om allt han ägeroch främlingarplundra hans egendom.
12. Låt ingen visa barmhärtighet mot honomoch ingen förbarma sigöver hans faderlösa.
13. Låt hans ättlingar bli utrotade och hans namn utplånati nästa släktled.
14. Låt hans fäders skuld bli ihågkommen inför Herrenoch hans mors synd inte utplånas,
15. låt dem alltid finnas inför Herren och låt minnet av dem utrotasfrån jorden.
16. Han hade ju ingen tankepå att vara barmhärtig,utan jagade den som var svag,fattig och bedrövad i hjärtatför att döda honom.
17. Han älskade förbannelse och den drabbade honom,han ville inte ha välsignelseoch den flydde från honom.
18. Han bar förbannelse som sin dräkt, och den trängde insom vatten i hans inreoch som olja i hans ben.
19. Låt den bli som hans mantel att svepa sig i,som ett bälte att ständigtspänna om sig.
20. Detta är mina anklagares lön från Herren,till dem som talar ont mot min själ.
21. Men du, Herre min Herre,hjälp mig för ditt namns skull!Din nåd är god, rädda mig,
22. för jag är svag och fattig, mitt hjärta är genomborrati mitt inre.
23. Jag försvinner som skuggan om kvällen,jag skakas bort som en gräshoppa.
24. Mina knän vacklar av fasta, min kropp tappar sitt hull.
25. Jag har blivit till åtlöje för dem, de ser mig och skakar på huvudet.
26. Hjälp mig, Herre min Gud!Fräls mig efter din nåd,
27. så att de förstår att det är din hand, att du, Herre, har gjort det.
28. De förbannar, men du välsignar. De reser sig men måste skämmas,och din tjänare gläds.
29. Låt mina anklagare bli klädda i vanäraoch svepta i sin skamsom i en mantel.
30. Jag vill tacka Herrenom och om igen med min munoch prisa honom bland de många,
31. för han står på den fattiges högra sidaför att frälsa honomfrån dem som dömer hans själ.