8. Herren beslöt att förstöra dottern Sions murar,han spände ut mätsnöretoch drog inte undan sin handfrån skövlingen.Han sände sorg över vallar och murar,allt ligger nu förstört.
9. Hennes portar sjönk ner i jorden, han knäckte och krossadehennes bommar.Hennes kung och furstarbor bland hednafolken,ingen undervisning gesoch hennes profeter får ingen synfrån Herren.
10. Dottern Sions äldste sitter stumma på marken,de kastar stoft över sitt huvudoch klär sig i säcktyg.Jerusalems jungfrursänker sina huvuden mot jorden.
11. Mina ögon förtärs av gråt, det jäser i mitt inre,min lever rinner ut på jorden,för dottern mitt folk går under,barn och spädbarn förgåspå stadens gator.
12. De ropar till sina mödrar: ”Var finns bröd och vin?”De tynar bort som slagnapå stadens gator,de ger upp andani sina mödrars famn.
13. Vad ska jag säga dig, vad ska jag likna dig med,du dotter Jerusalem?Vad ska jag jämföra dig medför att trösta dig,du jungfru dotter Sion?Din skada är ju stor som havet,vem kan hela dig?
14. Dina profeters syner var falska och dåraktiga,de visade dig inte din skuldför att vända bort din fångenskap.De budskap de förkunnade för digvar falska och förföriska.
15. Alla som går vägen förbi slår ihop sina händer och hånar dig,de visslar och skakar på huvudetåt dottern Jerusalem:”Är detta den stad som kalladesskönhetens krona,hela jordens fröjd?”