1. Så mörka moln Herren i sin vredehar täckt dottern Sion med!Han kastade Israels härlighetfrån himlen ner till jorden,han tänkte inte på sin fotpallpå sin vredes dag.
2. Utan att skona har Herren fördärvat Jakobs alla boningar.I sin vrede rev handottern Judas fästningaroch slog dem till marken,han orenade riket och dess furstar.
3. I vredens hetta högg han av Israels alla horn.Han drog undan sin högra handnär fienden kom,och brann i Jakoblikt en flammande eldsom förtär allt runt omkring.
4. Han spände sin båge som en fiende, stod redo med sin högra handsom en ovän,och dödade alltsom var ljuvligt för ögat.Över dottern Sions hyddaöste han sin vrede som eld.
5. Herren var som en fiende. Han fördärvade Israel,han fördärvade alla dess borgar,han förstörde dess fästningar.Han hopade sorg på sorgöver dottern Juda.
6. Han skövlade sin boning som en trädgård,han förstörde sin mötesplats.Herren lät högtid och sabbatfalla i glömska i Sion,i sin brinnande vredeförkastade han kung och präst.
7. Herren förkastade sitt altare, han övergav sin helgedom.Murarna runt hennes palatsgav han i fienders hand,de ropade högt i Herrens hussom på en högtidsdag.
8. Herren beslöt att förstöra dottern Sions murar,han spände ut mätsnöretoch drog inte undan sin handfrån skövlingen.Han sände sorg över vallar och murar,allt ligger nu förstört.
9. Hennes portar sjönk ner i jorden, han knäckte och krossadehennes bommar.Hennes kung och furstarbor bland hednafolken,ingen undervisning gesoch hennes profeter får ingen synfrån Herren.
10. Dottern Sions äldste sitter stumma på marken,de kastar stoft över sitt huvudoch klär sig i säcktyg.Jerusalems jungfrursänker sina huvuden mot jorden.
11. Mina ögon förtärs av gråt, det jäser i mitt inre,min lever rinner ut på jorden,för dottern mitt folk går under,barn och spädbarn förgåspå stadens gator.
12. De ropar till sina mödrar: ”Var finns bröd och vin?”De tynar bort som slagnapå stadens gator,de ger upp andani sina mödrars famn.