4. Vägarna till Sion sörjer, ingen kommer till högtiderna.Alla hennes portar är öde,hennes präster suckar.Hennes jungfrur är bedrövade,och själv sörjer hon bittert.
5. Hennes ovänner har makten, hennes fiender känner sig säkra,eftersom Herren har bedrövat henneför hennes många synder.Hennes barn har vandrat bortsom fångar framför fienden.
6. All sin prakt har dottern Sion förlorat. Hennes furstar liknar hjortarsom inte funnit bete,som kraftlösa flyr undan jägaren.
7. I sin nöd och hemlöshet minns Jerusalemalla skatter hon hadei forna dagar.Nu när hennes folkhar fallit i fienders handoch ingen hjälpare finns,ser de med hån på hennes undergång.
8. Svårt har Jerusalem syndat, därför har hon blivit oren.Alla som ärat henne föraktar henne,för de ser hennes nakenhet.Själv suckar hon och vänder sig bort.
9. Orenhet fläckar hennes mantelflik, hon tänkte intepå hur slutet skulle bli.Hon har sjunkit ofattbart djupt,och ingen tröstare finns.Herre, se mitt betryck,för fienden triumferar!
10. Fienden sträckte sin hand efter alla hennes skatter.Hon såg hur hedningargick in i hennes helgedom,dem du förbjödatt komma in i din församling.
11. Hela hennes folk suckar och söker efter bröd.De byter sina skatter mot matför att hålla sig vid liv.Se, Herre, och tänk påhur föraktad jag blivit!
12. Betyder det inget för alla er som går vägen förbi?Se efter och se:finns det någon smärtalik smärtan som drabbat mig,som Herren har plågat mig medpå sin brinnande vredes dag?
13. Han sände från höjden en eld i mina ben och kuvade dem.Han lade ut ett nät för mina fötteroch stötte mig tillbaka,han lämnade mig övergivenoch sjuk dagen lång.