12. Betyder det inget för alla er som går vägen förbi?Se efter och se:finns det någon smärtalik smärtan som drabbat mig,som Herren har plågat mig medpå sin brinnande vredes dag?
13. Han sände från höjden en eld i mina ben och kuvade dem.Han lade ut ett nät för mina fötteroch stötte mig tillbaka,han lämnade mig övergivenoch sjuk dagen lång.
14. Mina synder bands samman till ett ok,de vävdes ihop av hans handoch lades på min nacke.Han bröt min kraft,Herren gav mig i händernapå dem som jag inte kan stå emot.
15. Alla mina hjältar har Herren förkastat,han samlade ett uppbåd mot migför att krossa mina unga män.Som en vinpress har Herren trampatjungfrun dottern Juda.
16. Därför gråter jag, mitt öga, mitt öga rinner av tårar,för min tröstare är fjärran ifrån mig,han som ger liv åt min själ.Mina barn är övergivna,för fienden har triumferat.
17. Sion sträcker ut sina händer, men ingen tröstare finns.Herren har sänt Jakobs fiendermot honom från alla håll,Jerusalem har blivit som något orentbland dem.
18. Herren är rättfärdig, för jag gjorde uppror mot hans bud.Hör nu, alla ni folk,och se min smärta!Mina jungfrur och unga mänhar gått i fångenskap.
19. Jag kallade på mina älskare, men de svek mig.Mina präster och äldstegick under i staden,när de sökte efter matför att hålla sig vid liv.
20. Se, Herre, jag är i nöd! Det jäser inom mig,mitt hjärta vänder sig i mitt bröst,för jag har varit mycket upprorisk.Därute tar svärdet mina barn,härinne är det som döden.
21. De hör hur jag suckar, men ingen tröstare finns.Alla mina fiender har hörtom min olycka,de gläds att du gjort det här.Dagen du förkunnatlät du komma.Men det ska gå demsom det gått mig.