33. Glädjen och jublet har ryckts bort från de bördiga fältenoch från Moabs land.Jag har gjort slutpå vinet i pressarna,man trampar inte längre vinunder glädjerop –rop hörs men inte glädjerop.
34. Från Heshbon hörs ropända till Eleale,ända till Jahas höjer man sin röstoch från Soar ända till Horonajim,till Eglat-Selisia,för också Nimrims vattenhar blivit torr mark.
35. Jag ska i Moab göra slut på dem som bär fram offer på offerhöjdenoch tänder rökelse åt sina gudar,säger Herren.
36. Därför klagar mitt hjärta som en flöjt över Moab,mitt hjärta klagar som en flöjtöver Kir-Heres män.Det som är kvar av vad de förvärvat går förlorat.
37. Alla huvuden är rakade och alla skägg avskurna.På alla händer finns ristningaroch runt höfterna bär de säcktyg.
38. På alla Moabs tak och på dess torg hörs bara dödsklagan,för jag har krossat Moabsom ett värdelöst kärl, säger Herren.
39. Hur nerbruten är han inte,hur jämrar de sig inte!Hur vänder inte Moab ryggen tilli skam!Moab blir ett åtlöje och en skräckför alla som bor omkring honom.
40. För så säger Herren:Se, han svävar fram som en örn,han breder ut sina vingar över Moab.
41. Keriot intas, fästena erövras. Hjärtat hos Moabs hjältarblir på den dagensom hjärtat hos en kvinna i barnsnöd.
42. Moab ska förgöras så att det inte mer är ett folk,för han har förhävt sig mot Herren.
43. Fruktan, fallgrop och fällaväntar er, ni Moabs invånare,säger Herren.