1. Om Moab. Så säger Herren Sebaot, Israels Gud:Ve över Nebo,för det har ödelagts!Kirjatajim har kommit på skamoch intagits,fästet har kommit på skamoch ligger krossat.
2. Moab prisas inte längre. I Heshbon smider man onda planer mot det:”Kom, låt oss göra slut på det,så att det inte mer är ett folk!”Också du, Madmen, ska tystas,svärdet ska förfölja dig.
3. Sorgerop hörs från Horonajim, förödelse och stor förstörelse.
4. Moab är krossat, högljutt klagar barnen där.
5. Uppför backen mot Luhit går man under gråt,och på vägen ner till Horonajimhörs ångestfulla sorgeropöver förstörelsen.
6. Fly, rädda era liv och bli som en buske i öknen!
7. Eftersom du litar till dina gärningar och dina skatter ska också du intas.Och Kemosh ska gå i fångenskapoch hans präster och furstar med honom.
8. Ödeläggaren ska drabba varje stad,och ingen stad ska komma undan.Dalen ska bli fördärvadoch slätten läggas öde,så som Herren har sagt.
9. Ge Moab vingar, flygande måste han fly.Hans städer ska bli öde,och ingen ska bo i dem.
10. Förbannad är den som utför Herrens verk försumligt,förbannad är den som tvekaratt bloda ner sitt svärd!
11. Moab har levt i trygghetfrån sin ungdom,han har legat i rosom vin på sin bottensats.Han har inte hällts från kärl till kärl,inte vandrat bort i fångenskap.Därför har han kvar sin smak,och hans luktsinnehar inte förändrats.
12. Se, därför ska dagar komma, säger Herren, då jag sänder till honom vintappare, som ska tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor.
13. Då ska Moab skämmas för Kemosh, liksom Israels folk fick skämmas för Betel som de litade till.
14. Hur kan ni säga:”Vi är hjältaroch tappra män i striden”?
15. Moab ska ödeläggas, dess städer gå upp i rökoch dess utvalda unga mänkomma ner för att slaktas.Så säger Kungen,Herren Sebaot är hans namn.