18. Jag har hört hur Efraim klagar:”Du har tuktat mig,jag har blivit tuktadsom en otämd kalv.Omvänd mig, så blir jag omvänd!För du är Herren min Gud.
19. När jag nu har vänt om känner jag ånger,och när jag nu besinnat migslår jag mig på höften.Jag både blygs och skämsnär jag nu bärmin ungdoms förnedring.”
20. Är inte Efraim min käre son,är han inte mitt älsklingsbarn?Närhelst jag går till rättamed honom tänker jag på honom.Därför ömmar mitt hjärtaför honom.Jag måste förbarma migöver honom, säger Herren.
21. Sätt upp vägmärken åt dig,skaffa dig vägskyltar!Lägg vägen på minnet,stigen där du vandrade.Vänd tillbaka, du jungfru Israel,vänd tillbaka till dina städer här.
22. Hur länge ska du irra hit och dit, du trolösa dotter?Herren vill skapa något nyttpå jorden:En kvinna ska omslutaen mäktig man.
23. Så säger Herren Sebaot,Israels Gud:När jag på nytt har gjort slutpå fångenskapenför Juda land och dess städer,ska man än en gånguttala detta ord:”Herren välsigne dig,du rättfärdighetens boning,du heliga berg.”
24. Och Juda folk med alla sina städer ska bo där tillsammans,både jordbrukareoch vandrande herdar.
25. För jag ska stärka trötta själar och mätta alla utsvultna själar.
26. Med det vaknade jag och såg mig om. Min sömn hade varit skön.
27. Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska beså Israels land och Juda land med säd av människor och med säd av djur.
28. Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp och riva ner, förstöra, förgöra och skada, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren.
29. På den tiden ska man inte mer säga: ”Fäderna åt sura druvor och barnens tänder blir ömma.”
30. Nej, var och en ska dö genom sin egen missgärning. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.
31. Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag sluter ett nytt förbundmed Israels hus och med Juda hus,
32. inte som förbundet jag slöt med deras fäderden dag då jag tog deras handoch förde dem ut ur Egyptens land –förbundet med mig som de brötfastän jag var deras rätte herre –säger Herren.