5. För vem har förbarmandemed dig, Jerusalem,vem har medlidande med dig?Vem tar en omväg för att frågahur det är med dig?
6. Du har förkastat mig, säger Herren, och vänt mig ryggen.Därför har jag räckt ut min handmot dig för att förgöra dig.Jag är trött på att hålla tillbaka.
7. Jag kastade dem med kastskovelvid landets portar,jag gjorde dem barnlösa,jag förgjorde mitt folk –men de vände inte omfrån sina vägar.
8. Deras änkor blev fler inför mig än sandkornen i havet.Mödrarna till deras unga mänlät jag härjas av inkräktaremitt på ljusa dagen.Plötsligt lät jag ångest och skräckdrabba dem.
9. Den som hade fött sju söner svimmade och gav upp andan.Hennes sol gick nermedan det ännu var dag,hon får blygas och skämmas.De som är kvar av dem ska jag överlämnaåt deras fienders svärd, säger Herren.
10. ”Ve mig, min mor, att du fött mig,en man som skapar stridoch osämja för hela landet!Jag har inte lånat dem någotoch de har inte gett lån till mig.Ändå förbannar alla mig.”
11. Men Herren svarade: ”Sannerligen, jag ska styrka dig så att det går väl för dig. Sannerligen, jag ska göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid.
12. Kan man bryta sönder järn, järn från norr eller koppar?
13. Din rikedom och dina skatter ska jag lämna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land.
14. Och jag ska föra bort dig med dina fiender till ett land du inte känner, för min vredes eld är upptänd och den ska brinna mot er.”
15. Herre, du förstår.Tänk på mig och ta hand om mig,och ge mig hämndpå mina förföljare.Ryck inte bort mig,du som är sen till vrede.Tänk på hur jag hånas för din skull.