20. Från himlen fördes strid, stjärnorna stred från sina banormot Sisera.
21. Floden Kishon svepte bort dem, urtidsfloden, floden Kishon.Framåt, min själ, med kraft!
22. Då stampade hästarnas hovar, hans starka hingstarjagade framåt, framåt.
23. Förbanna Meros, säger Herrens ängel,förbanna, ja,förbanna dess invånareeftersom de inte komtill Herrens hjälp,till Herrens hjälp bland hjältarna.
24. Välsignad framför andra kvinnorär Jael, keniten Hebers hustru,välsignad framför alla kvinnor i tält.
25. Vatten begärde han, hon gav honom mjölk,bar fram gräddmjölk i högtidsskålen.
26. Hon räckte sin hand efter tältpluggen, sin högra hand efter hammaren.Med den slog hon Siseraoch krossade hans huvud,spräckte hans tinningoch genomborrade den.
27. Vid hennes fötter kröp han ihop, låg och blev liggande.Vid hennes fötter kröp han ihopoch låg.Där han kröp ihop,där låg han utslagen.
28. Ut genom fönstretblickade Siseras mor,hon ropade gällt genom gallret:”Varför dröjer hans vagn?Varför hörs inte vagnshästarnas hovar?”
29. Då svarade hennes klokaste hovdamer,och själv gav hon sig samma svar: