12. Vakna, vakna, Debora!Vakna, vakna, sjung din sång!Res dig, Barak! Ta dig fångar,du Abinoams son!
13. Då satte folkets överlevare de tappra till anförare,Herren satte migtill anförare över hjältarna.
14. Från Efraim kom män med rötter i Amalek.Benjamin följde digmed dina skaror.Från Makir kom furstar neroch från Sebulonmän med ledarstav.
15. Furstarna i Isaskar slöt sig till Debora,och liksom Isaskargjorde också Barak,ner i dalen skyndade mani hans spår.Bland Rubens ätterhöll man stora rådslag.
16. Varför satt du kvar bland dina fålloroch lyssnade till flöjtspelvid hjordarna?Bland Rubens ätterhade man stora överläggningar.
17. Gilead stannade på andra sidan Jordan.Och Dan,varför dröjde han vid skeppen?Asher satt kvar vid havets strand,vid sina vikar stannade han.
18. Men Sebulon var ett folk som föraktade döden,likaså Naftali på slagfältets höjder.
19. Kungar drog fram och stred,då stred Kanaans kungarvid Taanak nära Megiddos vatten,men silverbyte vann de inte.
20. Från himlen fördes strid, stjärnorna stred från sina banormot Sisera.
21. Floden Kishon svepte bort dem, urtidsfloden, floden Kishon.Framåt, min själ, med kraft!
22. Då stampade hästarnas hovar, hans starka hingstarjagade framåt, framåt.
23. Förbanna Meros, säger Herrens ängel,förbanna, ja,förbanna dess invånareeftersom de inte komtill Herrens hjälp,till Herrens hjälp bland hjältarna.
24. Välsignad framför andra kvinnorär Jael, keniten Hebers hustru,välsignad framför alla kvinnor i tält.
25. Vatten begärde han, hon gav honom mjölk,bar fram gräddmjölk i högtidsskålen.
26. Hon räckte sin hand efter tältpluggen, sin högra hand efter hammaren.Med den slog hon Siseraoch krossade hans huvud,spräckte hans tinningoch genomborrade den.
27. Vid hennes fötter kröp han ihop, låg och blev liggande.Vid hennes fötter kröp han ihopoch låg.Där han kröp ihop,där låg han utslagen.