1. Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:
2. När härförare anför i Israel, när folket villigt offrar sig– lova Herren!
3. Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar! Jag vill sjunga, sjunga till Herren,jag vill lovsjunga Herren,Israels Gud.
4. Herre, när du drog ut från Seir,när du gick fram från Edoms land,då bävade jorden,då strömmade det från himlen,då strömmade vatten från molnen.
5. Bergen skalv inför Herrens ansikte, Sinai inför Herrens, Israels Guds,ansikte.
6. I Shamgars dagar, Anats sons,i Jaels dagar låg vägarna öde.Vandrarna måste gå omvägar.
7. Inga ledare fanns, inga i Israel förrän jag, Debora, trädde fram,trädde fram som en moder i Israel.
8. Man valde sig nya gudar, då nådde striden ända till portarna.Men varken sköld eller spjutfanns att sebland Israels fyrtiotusen.
9. Mitt hjärta tillhör Israels furstar och dem bland folketsom villigt offrade sig.Lova Herren!
10. Ni som rider på vita åsnor,ni som sitter hemma på mattoroch ni som vandrar på vägen,sjung!
11. När man sjungande delar byte mellan vattenhoarnalovprisar man Herrensrättfärdiga gärningar,hans styres rättfärdiga gärningari Israel.Då drog Herrens folk nertill portarna.
12. Vakna, vakna, Debora!Vakna, vakna, sjung din sång!Res dig, Barak! Ta dig fångar,du Abinoams son!
13. Då satte folkets överlevare de tappra till anförare,Herren satte migtill anförare över hjältarna.
14. Från Efraim kom män med rötter i Amalek.Benjamin följde digmed dina skaror.Från Makir kom furstar neroch från Sebulonmän med ledarstav.
15. Furstarna i Isaskar slöt sig till Debora,och liksom Isaskargjorde också Barak,ner i dalen skyndade mani hans spår.Bland Rubens ätterhöll man stora rådslag.
16. Varför satt du kvar bland dina fålloroch lyssnade till flöjtspelvid hjordarna?Bland Rubens ätterhade man stora överläggningar.
17. Gilead stannade på andra sidan Jordan.Och Dan,varför dröjde han vid skeppen?Asher satt kvar vid havets strand,vid sina vikar stannade han.