20. Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?
21. Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande?
22. Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga?
23. Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten?
24. Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken.
25. Så säger han genom Hosea: "Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade".
26. "Och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens barn".
27. Men om Israel utropar Jesaja: "Om än Israels barn vore talrika som havets sand, skall bara en rest bli frälst".
28. "Ty snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden".
29. Jesaja har också förutsagt: "Om Herren Sebaot inte hade lämnat kvar några efterkommande åt oss, då hade vi blivit som Sodom, då hade vi blivit som Gomorra".