1. Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande,
2. ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta.
3. Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe - mina landsmän efter härstamning.
4. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena.
5. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.
6. Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel,
7. och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej,"Isaks efterkommande skall räknas som dina barn."
8. Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande.
9. Ty ett löftesord var detta:"Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son".
10. Men inte bara det, Rebecka fick två söner med en och samme man, vår fader Isak.
11. Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: "Den äldre skall tjäna den yngre". Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar.
13. Det står ju skrivet: "Jakob älskade jag, men Esau hatade jag".
14. Vad skall vi då säga? Att Gud är orättfärdig? Naturligtvis inte!
15. Han säger till Mose: "Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över".