18. Där allt hopp var ute, trodde och hoppades han att han skulle bli fader till många folk, som det var sagt:"Så talrika skall dina efterkommande bli".
19. Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft - han var då omkring hundra år - och att Saras moderliv var dött.
20. Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran.
21. Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.
22. Därför "räknades det honom till rättfärdighet."
23. Men dessa ord "det räknades honom till rättfärdighet" skrevs inte bara för hans skull
24. utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre,
25. han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.