1. Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam.
2. Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt. Eller vet ni inte, vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel:
3. "Herre, dina profeter har de dödat, och dina altaren har de rivit ner. Jag ensam är kvar, och mig vill de döda".
4. Men vad svarar Gud honom? "Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen män som inte har böjt knä för Baal".
5. På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd.
6. Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd.
7. Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förstockade.
8. Det står skrivet: "Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta ända till denna dag".
9. Och David säger: "Må deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem".
10. "Må deras ögon bli förmörkade, så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid".
11. Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund.