22. Då kom en kanaaneisk kvinna från dessa trakter och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt."
23. Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar."
24. Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus."
25. Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!"
26. Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna."
27. Hon sade: "Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord."
28. Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.
29. Jesus begav sig därifrån och gick längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där.
30. Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra, som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem.
31. Och folket häpnade, när de såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.
32. Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: "Det gör mig ont om dessa människor. De har redan varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte låta dem ge sig i väg hungriga. De kan duka under på vägen."
33. Lärjungarna frågade honom: "Var skall vi här i ödemarken få så mycket bröd, att vi kan mätta så många?"
34. Jesus sade till dem: "Hur många bröd har ni?" De svarade: "Sju bröd och några små fiskar."
35. Då befallde han folket att slå sig ner på marken.