16. Se, jag sänder ut er som får mitt ibland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor.
17. Akta er för människorna. De skall utlämna er åt domstolar, och i sina synagogor skall de gissla er.
18. Och ni kommer att föras inför landshövdingar och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna.
19. Men när man utlämnar er, så bekymra er inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Det kommer att ges åt er i den stunden,
20. och då är det inte ni som talar, utan er Faders Ande kommer att tala genom er.
21. En bror skall utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem.
22. Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.
23. Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Amen säger jag er: Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer.
24. En lärjunge är inte förmer än sin lärare och en tjänare inte förmer än sin herre.
25. Det är nog för lärjungen att det går med honom som med hans lärare, och för tjänaren att det går med honom som med hans herre. Har man kallat husets Herre för Beelsebul, hur mycket mer skall man å inte kalla hans tjänare så.
26. Var alltså inte rädda för dem. Ty ingenting är dolt som inte skall uppenbaras, och ingenting är gömt som inte skall komma i dagen.
27. Vad jag säger till er i mörkret skall ni säga i ljuset, och vad ni hör viskas i ert öra skall ni ropa ut på taken.
28. Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna.
29. Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja.
30. På er är till och med alla hårstrån räknade.
31. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.
32. Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen.