18. men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru."
19. Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte,
20. eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom. Och när han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom.
21. Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag och ställde till fest för sina stormän och överstar och de främsta männen i Galileen.
22. Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till den lilla flickan: "Be mig om vad du vill, så skall du få det."
23. Han svor på det och sade till henne: "Allt vad du ber om skall jag ge dig, ända till hälften av mitt rike."
24. Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad skall jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud."
25. Flickan skyndade in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat."
26. Kungen blev mycket bedrövad över sin ed inför gästerna, men han ville inte avvisa henne.
27. Han skickade därför genast i väg en bödel och befallde honom att bära fram Johannes Döparens huvud. Denne gick då och halshögg Johannes i fängelset.
28. Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt den lilla flickan, och hon gav det åt sin mamma.
29. Johannes lärjungar fick höra det, och de kom och tog hans döda kropp och lade den i en grav.
30. Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade lärt folket.
31. Han sade till dem: "Kom med mig till en öde plats där vi kan vara ensamma, och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.
32. Så for de i båten till en öde plats för att få vara för sig själva.
33. Men folk såg att de for och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom före dem.