20. Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
21. Han sade också till dem: "Inte går man väl in med ett ljus för att sätta det under skäppan eller under bänken? Gör man det inte för att sätta det på ljushållaren?
22. Det som är dolt måste bli uppenbarat, och det som är gömt måste komma i dagen.
23. Hör, du som har öron att höra med!"
24. Och han sade: "Ge akt på vad ni hör! Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få.
25. Ty den som har skall få, och den som inte har, från honom skall tas också det han har."
26. Jesus sade: "Guds rike är likt en man som sår säd i jorden.
27. Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur.
28. Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet.
29. Och när grödan är mogen räcker han genast ut skäran, eftersom skördetiden är inne."
30. Han sade också: "Vad skall vi likna Guds rike vid, eller vilken liknelse skall vi använda för att beskriva det?
31. Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden.
32. Men när det har blivit sått, växer det upp och blir större än alla köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."
33. Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de ville lyssna.
34. Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.
35. På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Låt oss fara över till andra sidan."
36. De lämnade folket och tog honom - som han var - med sig i båten. Också andra båtar följde med.
37. Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas.
38. Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?"
39. Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
40. Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?"